Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids ungdom (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menskligbetens egentliga och högsta grundkraft. Det heligas
ursprungliga framträdande sker enligt dem ensamt genom den
förvandling och nyfödelse, menskligheten genomgår antingen, såsom
någre ibland dem yrka, i följd af trons och det uppenbarade ordets
magt eller såsom andre påstå, i följd af förnuftets och
vetenskapens. Personlighetens öfvergång till undergifvenhet under det
heligas välde måste således enligt dessa åsigter vara oberoende af
utvecklingen af dess eget inre lif, emedan detta måste af
menskligbetens genom det heligas magt uppkomna högre lif fullkomligt
besegras. Dessa åsigter, ehuru inbördes skiljaktiga och kämpande med
hvarandra, kunna dock i afseende på deras förhållande till lifvets
idé sammanfattas under en gemensam benämning nämligen af den
anthropologiska. Den andra hufvudsakliga åsigten, som förnekar
naturens helighet, är den, som vill grunda naturens positiva begrepp
just på oberoendet af det heliga och således, om den ville vara
fullständigt conseqvent, måste förneka verkligheten af det sednares
idé. Då den moderna physiologien är att anse såsom den högsta
utvecklingsform, denna åsigt hittills vunnit, har man skäl att kalla
den för den physiologiska. Dess grundtanke är, att den såkallade
anorganiska verlden är den organiska naturens icke blott nödvändiga
villkor utan verkliga grund; och lifvet eller den verksamhet, som
omedelbart bestämmer den sednares uppkomst och bestånd, ej något
annat än den till productivitet eller Bildungstrieb stegrade
materiella kraften. Det är ej utan. att månge, med denna materien till
identitet med naturen och således till positiv betydelse upplyftande
åsigt, velat införlifva det heligas idé, men sådant kan icke ske utan
att antingen den sednare ej blot: fördunklas utan äfven alldeles
upphäfves, eller ock sjelfva åsigten öfvergår till fatalism, hvilket
numera knappt kan tänkas såsom möjligt Är den physiologiska
verldsåsigten sann, så måste äfven köttets evangelium så anses, ty
detta är dermed alldeles öfverensstäramande och kan derur med den
strängaste conseqvens utvecklas.
Men det är ännu en tredje åsigt, som sträfvar att med
hvarandra försona de anthropologiska åsigterna och den physiologiska.
Denna uppfattar lifvet såsom skapelse, omedelbar uppenbarelse af
Gudomlig verksamhet absolut vardande. Den kan kallas den -biologiska och
har, ehuru dunkel och outvecklad den varit och ännu är, dock väl
aldrig varit alldeles främmande för menniskans åskådning hvarken
af sig sjelf eller af den yttre verlden, men den har egentligen
lef-vat dels såsom anande känsla dels såsom mythisk föreställning. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
