Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids ungdom (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade medvetande icke mer gälla särdeles högt. Det verkligt
högres fordran låter nu känna sig för starkt, att inför den, som deraf
genomgripes, det lilla, som så länge usurperat bildningens namn,
skulle kunna upprätthålla sin falska ära. Dessutom torde äfven
ynglingarne sjelfve snart blifva delaktiga af den erfarenhet, som af
äldre personer är så väl känd, att nämligen denna skenglädje, som
i flärdens qvalmiga ångor heratar sin hufvudsakliga näring, icke är
någon glädje utan i sjelfva verket ganska tråkig. För att vara
verklig, uthållande och välgörande, måste glädjen icke skilja sig
ifrån själens allvarliga verksamhet utan tvärtom vara dennas trogne
följeslagare och djupt införlifva sig dermed.
En tredje class af ynglingar består af dem, hvilka djupt och
allvarligt uppfatta framtidens fordran och väl derigenom vinna kraft
i striden med det närvarande ögonblickets både frestelser och
betryck, men som dock föga bekymra sig om någon annan framtid
än sin egen. Grunddraget i en sådan ynglingacharacter är väl ej
något annat än en beräknande egennytta, och den kan således icke
utgöra någon verklig uppenbarelse af det väsendtliga hos ungdomen
eller blifva föremål för den kärlek, detta ensamt förmår väcka.
Men å andra sidan måste den erfarne dock värdera den, emedan
det är blott genom den, som den slappa eftergifvenheten för
stundens frestelser, hvarigenom för öfrigt så mycken ungdomskraft blir
i grunden förstörd, vanligast besegras. Det är lågt och
ungdo-meus ädelhet alldeles ovärdigt, att göra den enskilda lyckan till
ändamål och den duglighet och bildning, staten gör till vilkor för
dess ernående, till medel, och älska detta sednare endast för det
egennyttiga ändamålets skull. Ynglingen kau ej betrakta
samhällets vård af culturens heliga eld blott såsom en anstalt för honom,
att dervid tända sin lampa för att sedan lysa sig sjelf till sängs,
utan att begå en djup inre förbrytelse emot det heliga i
mensk-ligheten. Då man jemför den åt stundens glada njutning sig sjelf
och sin framtid uppoffrande ynglingen med den öfver nöjets
lockelser segrande och arbetssamme, men blott sin egen framtida fördel
och lycka beräknande, råkar man stundom i frestelse att gifva
företrädet åt den förre, emedan han ej sällan oaktadt sin både vekhet
och förvillelse är den ädlare af de två. Man måste beklaga
honom, men tvingas mången gång att deremot förakta den sednare;
och frestelsen dertill ökas beklagligen ofta nog derigenom att många
andra medel af vida oädlare art än den duglighet eftersträfvande
fliten, jemte denna ingå i beräkningen. Men det förhåller sig dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
