Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har, i samma mån som de förlorat tålamodets och fördragsamhetens
inre kraft, denna ovilja öfvergått till förtviflan och hat och, såsom
det hufvudsakligen i England inträffat, antagit skepnaden af en
upprorisk protest både emot äktenskapet i synnerhet och hela
samhällsordningen för öfrigt. Ehuru denna protest, för att rättfärdiga sig
sjelf och förvärfva medhåll, begagnar allt hvad dees organer och
för-kunnare kunnat uppsnappa af den ofvannämnda sophistikens satser
och klyftigheter, och dessa måhända äfven medverkat till dess
ursprungliga uppkomst, är dm dock till sin hufrudsakliga grund ett
pauperismens phænomen, ett nödens rop, och måste såsom sådant
anses, om det skall kunna både rättvist bedömmas och
ändamålsenligt behandlas. Men vi vilje något närmare betrakta begge dessa
olikartade motiver till den ifrågavarande fiendtiigheten emot
familie-lifvet, hvart och ett för sig.
Den uti rationalismens utvecklade system grundade sophistik,
hvilken i sin tillämpning på äktenskapet yrkar dees ofömuftighet
och skadlighet, samt i följd deraf nödvändigheten af dess
upphäf-vande, är ungefär af följande innehålL »Kärlekens omedelbara och
inre grund är ej något annat, än den hos tvenne personer af olika
kön samtidigt framträdande och dem ömsesidigt attraherande
pro-pagationsdriften. Den utgör således naturens bud, och då naturens
och sedlighetens lagar ej kunna strida emot hvarandra, emedan den
sednare är endast en uppenbarelse af den förra, så måste åtlydnaden
af detsamma anses såsom fullkomligt öfverensstämmande med
sedlighetens princip. Då åter kärleken ej är ömsesidig, utan föreningen
blir af den ena contrahenten sökt eller medgifven i följd af
under-gifvenhet för tvång eller beräkning af fördel och ännu mera, då detta
är händelsen med begge, är den omoralisk och ett brott emot
naturens och således äfven emot sedlighetens lag. Iföljd häraf är ett
utan kärlek ingånget äktenskap osedligt *). Men den der
ömsesidiga kärleken, som för att föreningen skall vara moralisk måste
utgöra dess grund, är, med fä undantag, ett blott öfvergående
tillstånd, och i följd deraf är én förbindelse för liftet, som ålägger
trohetens pligt, både till sin grund och verkan omoralisk. Deraf
följer åter att ej blott det egentliga äktenskapet sjelft, utan äfven
alla andra förbindelser imellan könen, hvilka äro beräknade för en
längre tid, än smekmånadens sinnesstämning vanligen räcker, äro
*) Detta miste medgifvas, men ur andra sktil, än som innehällas
i den anförda argumentationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
