Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, såsom en samhällets yttre skyddsanstalt emot den förnedring
och det förderf, som blifva nödvändiga följder af propagationsdriftens
fria och obegränsade magt Vår uppmärksamhet måste således nu
sysselsätta sig med ganska vidriga ämnen. Men detta kan ej
undvikas. Vår betraktelses egentliga föremål fordrar det För att
nämligen begripa värdet af en skyddsanstalt måste man känna det onda
och skadliga, hvaremot den skyddar och, då man nu lofvar oss så
herrliga och lycksaliga verkningar af naturdriftens oinskränkta frihet,
har man anledning att fråga historien, hvaruti de hittills hafva
bestått och den historia, hvaraf man här har att vänta något svar,
är det menskliga eländets.
Den förnedring, som har sin grund uti njutningsdriftens
öfver-magt, kan framträda såväl i lindrigare som i svårare grad.
Den-lindrigare auser jag vara den, då ännu de olika könen fortfara att
ömsesidigt vara begärets föremål Dess character är stundom och
vanligast öfvervägande somatisk, i andra fall åter mer psychisk, och
i följd deraf visar den sig under tvenne olika skepnader. Den förra
är, såsom sagdt, den vanligaste. Den är begäret i dess enkla, oförädlade
form, och dess magt är, såsom bekant, stor och allmän. Den bildning,
som skall fullkomligt öfverväldiga denna inre fiendtliga magt, måste
vara djup och genomtränga själens innersta. Att den ytliga bildningen
och äfven den, som sträcker sig blott till det intellectuella, icke förmår
detta, är mer än väl kändt, men de personligheter, som hafva en
sådan individuell erfarenhet, måste, om de kunna förmås till en ärlig
och fullt upprigtig bekännelse, erkänna, att detta begärets fortfarande
välde å ena sidan är ett råhetens residuum, och å den andra utgör
ett mägtigt hinder ej blott för deras inre frid, utan äfven för deras
förmåga att upphöja sig till den ädelhet i tanke och handling, som
uttalar menniskonaturens inre höghet och utgör den verkliga
bildningens säkra kännetecken. Denna dess motsats till sann bildning
ådagalägger den djupa förvillelse, enligt hvilken man erkänner detta
begär, såsom naturens oemotståndliga lag och, då man i följd deraf
kräfver aktning derför, förnekar man den inre betydelsen af det
menskliga, som i den sanna bildningen har sitt nödvändiga uttryck
och derigenom utgör naturens uppenbarelse och förklaring. Då denna
begärets öfvermagt förekommer hos män, är den, såsom sagdt, ett
blott råhetens tecken, men hos qvinnor är den ännu något mer.
Medvetandet af ’oskuldens nödvändighet eller jungfruligheten är hos
qvinnan ej blott bildningens verkan utan äfven naturens skänk.
Begärets öfvermagt förutsätter således bos henne ett affall, en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
