Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelft, som hufvudsakligen är begärets syftemål, utan förstöringen af
qvinnlig dygd, ära och lycka, ty just deri består den egentliga
förförarens högsta njutning. Den inre förvandtskapen imellan begäret
eller den såkallade sinnliga kärleken och grymheten eller hatet,
utgör ett vigtigt problem för den analytiska psychologien, och så vidt
jag känner, har ännu deraf ej någon tillfredsställande förklaring
blif-vit gifven. Skulle någon åter tvifla på den faetiska sanningen af
denna förvandtskap, uppmanar jag honom, att studera den nyare
Franska romanlitteraturen, ty denna har obestridligt den förtjensten, att
hafva framdragit detta mörka grunddrag uti den menskliga
förvild-ningen, i full dag. Förklaringen deraf synes mig dock ej vara
underkastad så stora svårigheter. Vördnad för qvinnan och dess
bestämmelse har ett nödvändigt sammanhang med den sanna kärleken.
Utan den förra kan den sednare ej hafva något verkligt lif.
Qvin-nans ädelhet och värdighet upprätthålla således, mer än något
annat, kärlekens heliga fordran, och derföre måste deras förstöring
efter-sträfvas af dem, som yrka begärets frihet Ehuru ej alltid klart
insedd, gör sig en sådan åsigt dock gällande genom ett
instinetmes-sigt bät Detta begärets framträdande under gestalten af hat och
förstöringsbegär äger ej sällan rum äfven hos qvinnan. Det
uppkommer, då hon förlorar medvetandet af sig sjelf och sin
väsendt-liga betydelse såsom kärlekens ursprungliga jordiska uppenbarelse,
och den deruti grundade, allt uppoffrande och det älskade föremålets
sanna lycka ensamt eftersträtvande, kärleken. Då träder nämligen
motsatsen fram, hvarigenom qvinnan gör kärlekens välde till sitt
eget och missbrukar det till förtryck. Mannens undergifvenhet och
de lidanden, som äro följder deraf, gifva då näring åt den
öfver-magtens sjelfnjutning, som i högre grad, än sjelfva sinnlighetens
fröjder, tillfredsställer bennes begär. Det vanliga coquetteriet är en
mildare form af detta det qvinnliga tänkesättets urartande; men man
träffar älven understundom svårare och verkligt fösaväckande
utvecklingsgrader deraf. I dessa öfvergår hatet till en blodtörstigbet,
hvilket icke något annat än undergången af det offer, det sjukliga
begäret valt, kan tillfredsställa. Vanligast härröra väl dessa vildare
utbrott ifrån svartsjuka, men man saknar ej exempel att, äfven utan
denna, begäret kan yttra sig såsom mordlust och nedsätta qvinnan
ända till likhet med spindelhonan. Skulle berättelsen om Madame
Brinvilliers, den beryktade giftblanderskan i Paris, under Ludvig
XIV:s tid, vara sann, vore det väl ett hithörande föll af den mest
rysliga beskaffenhet Det berättas nämligen om henne, att hon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
