Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ännu djupare betydelse vinner, såsom det synes mig,
pæderastien genom dess förhållande till de Orientaliska folkens historia.
Den hyllning, som dessa folkslag ifrån ålder egnade åt phallusculten
i allmänhet och i synnerhet åt de speciella utvecklingsformer deraf,
som uti Astaroths och Baal Peors idoler personificerede dess äfven
sedermera och ända till de sednaste tider fortlefvande grundtanke,
bekämpades af den Mosaiska Lagstiftningen och af Hebræernas deraf
beroende inrättningar och öfvervägande historiska character. Men
oaktadt den derigenom blef till betydlig del motverkad och
tillbaka-hållen, besegrades den dock aldrig fullkomligt, utan den fortsatte
dels uppenbart, dels hufvudsakligen hemligt, sitt traditionella lif, och
föranledde både inrättningen af åt dess befordran egnade förbund
och ännu oftare en missrigtning af andra religiösa och
vetenskapliga föreningar, som ursprungligen haft en bättre bestämmelse. Ibland
dessa hemliga förbund utmärker sig i synnerhet en sect, hvars
historiskt bestyrkta tillvaro egentligen ägde rum under den första christna
perioden och som anses såsom en afört af Gnostikerna, med hvilka
den i vissa allmänna läror och symboler öfverensstämde, men dock
i hufvudsaken och sin egentliga tendens ej hade något gemensamt.
Den förvred tvärtom de sednares väl mythiskt dunkla, spiritualistiskt
ensidiga och af store villfarelser vanställda, men dock lifvets högre
sanning djupt anande läror, och förnedrade dem till något emot
deras ursprungliga mening rakt stridande. Denna sect kallades Ophiter
eller ormdyrkare. Utan att här företaga mig någon detaillerad
framställning af Gnostikernas dunkla och invecklade meningar, hvilken
dels här vore opassande, dels fordrar en större kännedom deraf än
jag varit i tillfälle att förvärfva mig, vill jag blott anföra det, som
med Ophiternas lära har närmare sammanhang och genom dem
sedermera utvecklades till ett menskligheten djupt förnedrande
praktiskt system. Af de trenne ordningar af æoner eller eviga varelser,
som omedelbart ifrån den högste och verklige Guden utgått,
tillhörde Sophia eller visheten den tredje och var den yngsta af de 10
æoner, som utgjorde den. Så länge hon qvarblef inom den Eviga
harmonien, in pleromate, kallades hon Enthymesis, men sedan hon,
ex cupiditate cognosoendi patris, bröt denna heliga ordning och blef
ställd extra pleroma, fick hon namn af Achamoth. Då hon,
utesluten ifrån lifvets eviga hem, var nära att upplösas i chaotisk
materia, mötte henne Horus, eller Terminus, den begränsande, och
räddade hennes varelse; då hon deremot sedan ville återvända till
pleroma, men ex cupiditate conoscendi Christi, hindrades hon af denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
