Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som utgjorde straffet för deltagandet i Baal Peors dyrkan. Moses
är på en gång den strängaste, conseqventaste och genom sina
mångsidigt utvecklade stridskrafter fullständigast kämpande fiende till
natur-culten eller, såsom den nu kallas, köttets Evangelium, som ännu
funnits på jorden; och han utgör derigenom det väldigaste organ
Historien har att uppvisa, för den sanna Religionens negativa magt
Han har äfven derföre varit och förblifver ännu ett föremål för det
mest oförsonliga hat hos alla Åstaroths och Baals Peors dyrkare
både i äldre och nyare tider, hvad namn och titel de äfven för
öfrigt alltefter tidernas skiftande lynnen burit eller bära.
Men jag lemnar nu deu närmare betraktelsen af den Mosaiska
Lagstiftningen och anmärker blott att oaktadt dess emot
naturcul-ten rakt stridande princip är både tydligt uttalad och strängt
genomförd, den dock icke förmådde att göra äktenskapets idé
fullkomligt gällande, utan måste med tolerans behandla den Orientaliska
benägenheten för polygynl Att den sednare ogillades är utom allt
tvifvel, och den förra innehåller flera stadganden, som tydligen åsyfta
dess inskränkning och monogyniens befordran, men något positivt och
afvikelser strängt bestraffande påbud till dennas beskydd finnes icke.
Huru denna slappa sida af den föröfrigt så stränga Mosaiska Lagen
sedermera, af de mägtige och rike och i synnerhet af Konungame,
missbrukades till verkliga överträdelser och till anläggande af de i
Orienten vanliga talrika seraljerna, är väl kändt Imellertid torde
det vara obestridligt, att den Mosaiska Lagstiftningen kan antagas
såsom ett tillförlitligt, ehuru blott indirect, bevis att under perioden
af dess stiftelse, ej blott naturculten och det sedeförderf, som deruti
har sin grund, utan äfven diathesen för leprösa sjukdomar var i
Orienten allmänt herrskande.
Det andra af de tidehvarf, som varit utmärkta af den leprösa
diathesens välde och af det sedeförderf, som dermed äger
sammanhang, är den sednare perioden af Roms historia eller den säkallade
Kejsaretiden till och med Justinianus. Om sedeförderfvet under
denna tid och om allmänneligheten äfven af de mest smutsiga och
vämjeliga onarturliga utsväfhingar, är redan ofvanföre taladt De
leprösa sjukdomames utbredda välde intygas ej blott af Celsus,
Plinius, Plutar c hus, Areteeus m. fl. utan äfven af de satiriska
skalderna, isynnerhet Martiulis och Juvenalis, hvilkas deremot rigtade
pilar tydligen vittna om deras insigt i dessa sjukdomars inre
causal-förhållanden och deras sammanhang med det ytterliga sedeförderfvet
Cehus, som i allmänhet var blott compilator, ådagalägger vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
