Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den egentlige skaldens och i målarens alstringar, var genomträngd
af denna grundtanke, och detta i den grad, att alla bemödanden,
dem en sednare tid användt, för att genom den antika konstens
fullkomligt återställda välde, kufva eller tillintetgöra detta den moderna
poesiens i medeltiden först med öfvervigt utvecklade grunddrag,
hittills varit fruktlösa. Chevaleriet och den romantiska poesien eller
rättare deras gemensamma inre princip har till den på samma tid
framträdande ezcessiva könsdriften, ett likartadt förhållande med det,
som hos Grekerna ägde rum imellan pædophilien och pæderastien.
De begge dessa olika tidehvarf utmärkande skiljaktiga
sinnlighets-charactererna framträda derigenom fullständigt, så väl med den djupa
skuggsida, hvilken åtföljer all stegrad sinnlighet, som med den ädlare
utvecklingsform, hvarigenom sinnligheten införlifvar sig med
cultu-rens högre krafter. Den historiske betraktare, hvilken imellan dessa
olika tider vill anställa jemföreise och uppskatta begges sanna
betydelse, bör icke förbigå denna vigtiga punct af deras skiljaktighet;
den har närmare sammanhang med det hela af hans betraktelse än
man vanligen tror.
Men vi återgå till vår pathologiska betraktelse. Leprositeten
är en slägtsjukdom. Den genomtränger och bestämmer till
gemensamt lidande stora folkmassor och fortgår genom flera generationer.
Ärftlighet och contagiositet utgöra ej blott medel för dess
utbredande och fortgång, utan de äro äfven och fastmer uttryck och
phæ-nomener af det inre gemensamma, som gör den till en öfver hela
generationer herrskande och genom längre tidskiften fortfarande
sjuk-domscharacter. Att betrakta de enskilda sjukdomar, som uppkomma
ur detta slägternas gemensamma lidande, både i nosographiskt och
ætiologiskt afeeende, blott individuellt, kan icke leda till någon
fullständig uppfattning af det verkligen faetiska uti denna allmänna
sjukdomsprocess och ännu mindre till insigt uti dess inre grund.
För den pathologiska betraktelsen af lepran, är det således nödigt
att uppfatta den såsom slägtlifsprocess och att, såvidt möjligt är,
ordna de skiljaktiga individuella formerna efter den succession de
inom denna allmänna process iakttaga. Derigenom kan det blifva
möjligt, att bestämma den pathologiska betydelsen af de förra och
inse deras förhållande till den sednare och huru de utvisa de olika,
hvarandra efterträdande stadierna uti denna fortgång. Af de trenne
perioder af historien, uti hvilka lepran herrskat, är den första eller
den mosaiska otillräckligt, och hufvudsakligen genom sjukdomens
utbredning blott indirect antydande faeta, känd. Om de begge sed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
