Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida större än de verkligt olyckligas. Men den menskliga lyckans
grad och värde kanna ej mätas och uppskattas efter en sådan
sammanräkning af dem som deraf kommit i åtnjutande. Vigtigare är
det att inse, det menniskans sanna jordiska lycka har sitt egentliga
hem inom äktenskapet och familielifvet, om ock det skulle vara få,
som hafva förmåga att der förvärfva den. Det gifves väl äfven
annan lycka på jorden, men den är antingen så till sågandes icke
jordisk eller ock knappt värdig sitt namn. Tänkarens, skaldens
och hjeltens njutningar, uti ingifvelsens och den väldiga handlingens
saliga ögonblick, åro stora, nästan för stora för den menskliga
varelsen, men de försona icke denna med det timliga lifvet, utan
tvärtom de hänrycka den derifrån och framkalla en längtan till en
högre verld än den jordiska. Pligtens stränga utöfning i statens
tjenst skänker inre frid och kraft att bära mödans och besvärens
tunga börda, men glädjens och lyckans genier äro sällan följeslagare
på denna väg. Det är endast det erkännande af lifvets egen
helighet, som utgör kärlekens väsende, skyddas af äktenskapet, och
uppenbarar sig i verkligheten genom famiUelifvets vård, hvilket
förmår försona menniskans himmelsåtsträfvande ande med hennes
jordiska ställning. Det är egentligen derigenom som jorden blir för
henne verkligt kär, och skilsmessan derifrån djupt bitter. Det är
den äktenskapliga kärleken som åt menniskans himlaburna sällhet
gifver ett rotfäste äfven på jorden; annars lefver den blott såsom
aning och hopp. Den söndrande kraft, som olyckor och bekymmer
hafva på menniskornas inbördes förbindelser, gör sig beklagligen
vanligtvis gällande öfver dem alla, utom den äktenskapliga, då den
är af sann och ädel art, och det är således nästan blott genom
denna, som menniskan kan vinna den djupa, hennes varelses högre
betydelse uppenbarande, erfarenheten att ingenting starkare förenar
tvenne menniskohjertan med hvarandra än geraensamhet i sorg.
Jag lemnar dock nu tillsvidare betraktelsen af äktenskapets lycka
och vill i stället fösta uppmärksamheten på de olyckliga
förbindelserna af detta slag. De äktenskap, som ingås i följd af falska
motiver, såsom egennyttiga beräkningar eller fega eftergifvanden för
omständigheter och yttre tvång, utgöra ursprungligen kränkningar af
äktenskapets idé och den lycka, som med denna idé har nödvändigt
sammanhang, kan således icke uppkomma genom dem. Det är dock
alldeles falskt att åberopa dem såsom faetiska vederläggningar af
sanningen af äktenskapet» idé, emedan de tvärtom lända till dess
ådagaläggande och bevisning. En sådan lögnaktig och svekfull
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
