Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inträdestal i Svenska Akademien (1854)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af denna aning yrkade han äfven, att reflexionen och dess egentliga
organ, philosophien, har, för det verkliga vetandets uppkomst, en blott
negativ betydelse, emedan det verkliga vetandet, eller tankens
åskådning af den lefvande sanningen sjelf, måste utveckla sig ur själens
djupare och positiva krafter. Denna Kants uppmaning var således
genomgripande och stor, och den väckelse, den framkallade, inskränkte
sig icke till vetenskapernas egentliga idkare. Sjelfklokhetens och
ytlighetens män, störde i sin njutning af det opinionsvälde, de trodde
sig redan hafva för alltid tillvällat^sig, kände den med harm, ehuru
de sällan hade förmåga att begripa dess verkliga betydelse, och de
inom de traditionella meningarnes förstelnade dogmatism hvilande,
vaknade ur sin dvala med förskräckelse, emedan den byggnad, på
hvars betryggande skydd de sorglöst trodde, darrade på sin grund
af den mägtiges ord och började redan att falla sönder. De åter,
hos hvilka aningen om sanningens möjliga uppenbarelse, äfven inom
vetenskapens område, ännu underhöll dess hopp och dess kärlek,
genomträngdes af en lågande enthusiasm; och de helsade den nya
lävan såsom raorgonrodnaden till en stundande dag, full af ljus och
glädje. Men denna Kants lysande triumf varade icke länge. Hans
grundsats, att philosophien är till sitt väsende kritisk eller blott
negativ i förhållande till den verkligt lefvande vetenskapen, är väl en
hörnsten i hans lärobyggnad, det som hos denna egentligen
ådagalägger originaliteten, djupet och sanningen af hans verldsåsigt, men
det var just denna grundsats, som blef anstötlig för hans lärjungar.
Det dröjde således icke länge, förr än desse förkastade den och
lösgjorde sig derigenom ifrån väldet af sin mästares lära. Den
grundsats, hvilken de i stället antogo och förkunnade, vav den, att
philosophien i afseende på allt vetande är ursprungligt bestämmande och
positiv. Philosophien är, sade de, centralorganet för bildningens alla
arter och utgreningar, och dessa skola af densamma ej allenast
negativt genomträngas, utan äfven derifrån hämta sin princip och sin
riktning. Icke allenast alla den veteuskapliga forskningens och
kun-skapsodlingens områden, utan äfveu poesien och de sköna konsterna,
de omedelbart med erfarenheten sammanhängande praktiska
disciplinerna, ja religionen sjelf måste blifva underdåniga under philosophiens
magt och åt henne offra sin inre frihet, sin sjelfständighet och sitt
verkliga lif. De som voro anförare för denna inre verldseröfring
voro snillrike och talentfulle män; och sjelfförtroende fattades dem
icke. De verkade med en nästan magisk tjusningskraft på en stor
mängd af vetenskapernas yngre idkare, hvilka sedan tappert fåktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
