Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inträdestal i Svenska Akademien (1854)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sophiens stadium vid universitetet, nästan alldeles passivt, och hann
stora anseende uträttade ingenting annat, än att ställa philoeophiens
verkligt tjenstgörande lärare i skuggan och att nästan alldeles
förlama deras inflytelse på ungdomens bildning. Den theoretiska
lärostolen fick han väl sedermera sent omsider intaga, men han innehade
den blott i trenne år, ocb, ehuru han då genom sina kunskaper och
talenter uppehöll sitt anseende och, såsom förr, icke saknade
anhängare och beundrare, hade ban dock inga verkliga läijungar. Han
bildade ingen skola och utsådde icke något frö med verklig
alstringskraft i ynglingasinnets varma jord. Det är sagdt om honom, att
han såsom tänkare var Fichtes själsfrände, till och med jemlike,
och detta omdöme kan väl i afseende på hans egentligen
vetenskapliga character innehålla sanning, men den starka, ädla och
kär-leksfulla moraliska kraft, som under förtryckets ocb den stora
stridens, det verkliga uppoffringsnitet strängt framkallande tidehvarf
gjorde Fichte så inflytelserik på sitt folks tänkesätt och förvärfvade
honom en så ärorik plats i Tysklands häfder, hade i Höijers bröst
icke något motsvarande. Han var dock en af fäderneslandets rikast
utrustade söner, och hans minne bör bevaras emot glömskans magt,
ty det år i hög grad lärorikt, ehuru det hos den, som djupt
upp-fattar dess väsendtliga innehåll, icke kan undgå att väcka sorgliga
betraktelser.
Man kan nämligen, vid en sådan allvarligare betraktelse af
Höijers minne, icke tillbakahålla den uppstigande tanken, att, om
verkligt och kärleksrikt nit hade med fullt genomträngande kraft
utrustat hans öfverlägsna förmåga, skulle den vetenskapliga
bildningen i Sverige hafva förvärfvat en helt annan character, än den nu
har. »Pectus est quod disertum facit», säger Romaren, och ännu
starkare och skönare uttrycker sig Apostelen Paulus: »Om jag
talade med englam tungor, kunde profetera och förkunna vishet och
förstånd, men hade hade icke kärleken, så vore jag en ljudande
malm eller en klingande bjellra». Ingen, för hvilken sanningen, ej
blott sådan den lefver i den abstrakte tänkarens hufvud, utan ätven
och hufvudsakligen sådan den blommar upp ur ynglingens aflifvets
ursprungliga kraft ännu svällande hjerta, icke utgör hans högsta
kärlek, kan någonsin förvärfva den andliga magt, som bör utgå ifrån
den ibland mensklighetens höjder, hvilken bär den akademiska
lärostolens namn.
Då Grubbe valde philosophiens studiifS.lt, för att deråt, såsom lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
