Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal vid invigning af Uplands och Roslags nations nya samlingsrum (1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal vid invigningen af Uplands och Roslags nations nya
samlingsrum den I December 1832.
Det nya samlingsrum, i hvilket UpLnds och Boslags
Nations-Förening i dag firar sitt första högtidliga sammanträde, är väl
egentligen en frakt af föreningens ange medlemmars egna, ihärdiga nit;
men detta nit skalle icke hafva förmått så snart uppnå sitt
ändamål, om det icke blifvit uppmuntradt och understödt af Uplands
fäders frikostighet och ädelmod. Till Eder derföre, I Uplands
Fäder, frambär jag i Uplands söners namn, icke blott i deras, som
na åtnjuta frakten af Eder välvilja, utan äfven i deras, som i
framtiden skola intaga de nuvarandes ställe, den ungdomliga
tacksamhetens varma och okonstlade hyllning! — Det är dock icke sjelfva
gåfvan, ehuru dyrbar äfven denna i sig sjelf är, som vi dervid
högst värdere, utan fastmera det i vår fosterbygd uppvaknande
faderliga tänkesätt, hvars tecken den är. Jag talar icke nu om den
faderskärlek, som innebor hvaije ädlare bröst; detta naturens
mäg-tiga bud, som gör den ömsinta vården om egna barns uppfostran
och framtida väl icke blott till en helig oeftergiflig pligt, utan
äfven fåll ett nödvändigt vilkor för sann timlig lycka; ty denna har
väl aldrig, såsom jag vågar tro, iblaud oss varit sällsynt Utan
jag talar om det ifrån tron på mensklighetens gemensamma eviga
ändamål utgående heliga band, som till ett helt förenar de på
hvar-annan följande slägterna, det bortgående med det uppväxande och
förbinder den åldrande mannen, som lefvat för detta högre mål. att
älska ynglingen, som skall fortsätta hans mödor, att deltaga i hans
hopp och vårda utvecklingen af hans krafter. Denna förädlade
föräldrakärlek utgör en af samfhndslifvets mägtigaste upprätthållande
krafter, och det är af vigt, att dess lifvande verksamhet får
tillfälle, att genomtränga äfven den högre utvecklingsact af den
andliga culturen, hvilken universiteterna vårda. Att åter bereda detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
