Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - I. Program och tal vid medicinæ doctorspromotionen i Upsala 1841 - Program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan 1617 inrättades dock äfven den andra Professionen i
Medicinska Farulteten, men med dess tillsättande drøjdes likväl i flera är.
Den sedermera ryktbare Riksrådet Adler Salvius, som i sin ungdom
vid Universitetet i Marburg studerat Medicinen, ehnrn han icke
der-uti erhøll graden, skall dertill hafVa varit i fråga, men lärostolen
blef föret 1624 tillsatt med Johan Francis, hvilken icke heller var
promoverad. Dä den nya Professionen inrättades, blefvo läroämnena
för de tvenne lärostolarna sä fördelade, att vid den ena, som
innehades af Chssnecophems, fästades lärareskyldigheten nti anatomi och
physik (physiologi) och den andra, som sedermera af Francis
emot-togs och bestriddes, fick åliggandet, att föredraga Medicinens både
theori och practik eller, såsom de då kallades, Institutiones artis
Medicinalts. Frands var en nitisk och driftig man, med en liflig
och åt flera häll rigtad forskningsande samt för öfrigt egenartad i
hela sitt väsende och lefnadssätt Hans skrifter vittna, om ej om
annat, åtminstone om mångfaldigheten af hans stadier och till en
del om deras specnlatifva character. Han tillhör de, den tiden
naturligtvis mer än nu, förekommande forskare, hvilka vid betraktelsen
af Nataren mer ledas af mystiska aningar än af klara begrepp, och
det är således svårt att ifrån den ståndpunkt, på hvilken vi nu
genom de sednare kunna försätta oss, göra rättvisa åt hans minne.
Men den såkallade vetenskapliga aningen, förkänslan af ett vetande,
som är högre än det man redan verkligen äger, utgör uti den
vetenskapliga progressionen ett lika nödvändigt moment, som åsigternas
öfvergång fåll klara och bestämda begrepp, och sedan dessa en gång
uppkommit, det trogna begagnandet af deras ledning; och den förra
torde, den må träda fram i hvilken tid som helst, alltid bomma att
gälla såsom ett af den djupare genialitetens kännetecken. Man kan
erkänna detta, utan att i det ringaste nedsätta den förståndets
reduo-tiva verksamhet, som tillintetgör aningens förvillelser och derigenom
gör det möjligt för dennas sanna och positiva innehåll, att träda
fram såsom klart, bestämdt och åskådligt begrepp. De der
»argumenta, qvæ ob sublimitatem ad præstigias et iucantamenta relegat
literatorum vulgus», såsom den store talaren Upmarck (yttrar sig,
böra således af den verkligt tänkande icke föraktas. Man bör
försvara förståndets rike och efter förmåga utvidga dess gränsor, men
det är inskränkthet och nära nog dårskap att tro, det detta rike
redan omfattar allt och att utom dess område ej ännu ligga många
okända länder, hvilka först i framtiden skola eröfras, äfvensom att
genom sådana eröfringar endast skulle uppkomma utvidgning af tankens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
