Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - I. Program och tal vid medicinæ doctorspromotionen i Upsala 1841 - Program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stocade’s ansökning hade i följd häraf icke framgång och tyckes
ej hafva blifvit fullföljd. Men medicinska faculteten fick straxt
derefter uthärda en annan fransk invasion, som var af ominös
betydelse och hvilken, om dess framgång blifvit fortfarande, troligen
omsider hade verkat en betydlig förändring af hela det svenska
läroverket och gifvit en annan rigtning åt bildningens gång. Man
torde åtminstone hafva skäl att betvifla det namnen Rudbeck,
Hoff-venius, Linné och Rosenstein då skulle hafva kommit att finnas
i Sveriges lärdomshistoria. Durietz ifrån Frankrike, uppfostrad och
promoverad vid universitetet i Salamanca, blef 1642—44 lifmedicus
hos Drottning Christina, efter att förut hafva haft samma befatt-;
ning hos den då minderårige Konungen Ludvig XIV. Han
qvar-blef i Sverige till sin död och blef i slutet af sin lefhad collegii
medici förste præses. Han tyckes hafva varit en man med
talanger och bildning, men ej fri ifrån charlatanen.
Academiæcancelle-ren Skytte yttrar sig om honom, att han var »in omnibus
medi-cinæ partibus, ad miraculum usque versatus; acutissimus philosophus
et extemporali facundia cumulatissimus.» Men det omdöme, som
Arckenholtz efter Chanut, Roberg m. fl. om honom yttrar, torde
vara mera träffande: »11 etoit savant, mais hableur et grand
come-dien, faisant parade de ce que d’autres avoient inventé avant lui.»
Straxt efter sin ankomst till Sverige erbjöd han sig, såsom det
synes, mer af önskan att göra sig vigtig och vinna insteg, än af nit
eller i följd af någon djupt anlagd plan, att uti medicinen
informera de studenter, som till honom kunde sändas ifrån Upsala och
försäkrade att han »på en kort behagelig tid ville göra dem så
färdige som han var sjelf.» Denna försäkran var väl något å la
Thessalus, men Skytte satte tro dertill, och förledd dels af
rådgif-varens »facundia extemporalis», dels af det nära till ovilja
gränsande misstroendet emot Franck, hvilket i flera af hans åtgärder
tydligen förråder sig, gaf han befallning till consistorium, att till
Stockliolm afsända lärjungar åt Durietz. Att Skytte, hvilken i
många afseenden var universitetets välgörare, dock då i följd af
tillfälliga förhållanden och personliga tycken vidtog en åtgärd, som
var stridande emot den åt hans vård anförtrodda inrättningens
princip och fiendtlig emot dess utbildning, anmärker jag med verklig
bedröfvelse. — Sex studenter afsändes till Durietz, men om den
undervisning han gaf dem och hvaruti den bestod, har man
ingenting att berätta. En af dem, Stenius, biet sedermera medidnæ
professor i Upsala och om honom yttrar Roberg, att »ingen visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
