Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - I. Program och tal vid medicinæ doctorspromotionen i Upsala 1841 - Program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dereoiot, äfven med stor kraft både i förstånd och vilja men
sammanhållen, harmonisk och rigtad emot ett bestämdt, klart
uppfat-dadt mål, var lugn och fridsam, kämpade sällan *), men segrade i
stället äfven utan strid, och vann framförallt den seger, som utgör
den academiska lärarens högsta ära, segren öfver ungdomens
tänkesätt, så att ömsesidig aktning och kärlek upprätthålla det
lärarekallets ljusa och glada rike, för hvars bestånd myndighetens
utöf-ning och tvångets användande äro umbärliga. När man uteslutande
f&ster uppmärksamheten på detta inre lärarevälde, står troligen
Hoff-venius högst ibland alla facultetens lärare både i äldre och nyare
tider, måhända med undantag af Linné sjelf, hvilken i detta
afse-ende jerate honom innehar det första rummet, såsom han
obestridligen i de flesta andra äger det ensam. Jag anser mig ytterligare
i afseende på jemförelsen emellan desse utmärkte, vördnadsvärde män
böra tillägga, att Hoffvenius var läkare, men Rudbeck i egentlig
och sträng mening icke. Den förre ägde denna, själens innersta
genomträngande, erfarenhet af konstens väsende och höghet, som gör
att man älskar och vördar den, oaktadt allt det motbjudande,
mödosamma, bittra och nedtryckande, som åtföljer dess utöfning.
Rudbeck deremot kände väl medicinen, men blott till det yttre. Det
*) Detta härrörde icke ifr&n feghet eller oförmåga, ty der strid
skulle vara och just utgjorde saken, såsom det var händelsen med
dispu-tationerna den tiden, drog han sig icke derifr&n, utan var tvärtom en af
tidens modigaste cathederkämpar och Cartesianismens förste riddare.
Genom en disputation i denna philosophiae anda, väckte han ej allenast
theologiska facultetens utan hela presterskapets harm och för att, såsom
orden lyda, aqväfva den nya philosophien i dess lindau, anställdes emot
honom action af så allvarsam beskaffenhet, att Riks- och
Academiæ-cancelleren De la Oardie ^jelf måste öfvervara den. Hoffvenius
försvarade sig d& mildt och fördragsamt, men Rudbeck trädde i stället fram
till sin väns och embetsbroders biträde, med sin vanliga häftighet och
grep till det offensiva förfarande, som den sig ined religionsnitets
täckmantel skyddande fräcka okunnigheten förtjenade; och genom cancellerens
vishet och moderation blef saken slutligen bilagd. I umgänget var
Hoff-venius i allmänhet mycket vänlig, men det oktadt retlig och snarsticken.
Dock voro yttringarna deraf, enligt hvad anecdoterna derom innehålla,
icke särdeles häftiga eller förolämpande. I sitt förtroliga umgänge med
sina läijungar, emottog han och besvarade deras frågor gerna och med
godhet. Men stundom voro de honom något för frågvise. Då den qvicke
och vettgirige Odhelius (sedermera Bergmästaren Odhelstjerna) en gång
ansatte honom med frågor så, att han kom i förlägenhet, blef han ond
och sade: umenen J att här få supa i Er Medicin med skedu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
