Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - I. Program och tal vid medicinæ doctorspromotionen i Upsala 1841 - Program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste kännedom, men fästa sig endast vid en eller annan anecdot
or hans enskilda lefhad, de der vanligen endast hafva afseende pä
den lilla, barnsliga vanité, som utgör nästan den enda skuggan i
hans character. Dessa instinctartade antipathier hafva äfven sin
betydelse, och utan att nu använda en träffande, men bitter
definition af Thorild, torde man kunna påstå, att de snarare förhöja än
fördunkla Linnés ära. Men på menniskor af helt annan art var
Linné’s andliga välde stort Jag anser mig böra erinra om ett par
anecdoter, såsom bevis derpå. Mötet med Domprosten Cekius uti
botaniska trädgården är, enligt min tanka, af denna beskaffenhet
Linné var då ung, 22 år, stod på nödens brant och led brist pä
det nödvändigaste. Det var en afgörande punct ej blott i hans,
utan äfven i bildningens historia. För Celsius kunde skepnaden
af en fattig, med sitt öde kämpande student ej vara en ny eller
ovanlig syn. Men genom denne ynglings inre talade en röst
hvilken kom ifrån den högre magt som styr mensklighetens öden; och
Celsius hade ett hjerta, som kuude förnimma denna röst och han
tog den fattige under sin faderliga vård. På samma sätt förhåller
det sig med Linnés afsked ifrån Boerhaave, då denne låg på sin
dödssäng. »Hvad verlden», sade den djupt rörde, döende mannen,
»af mig fordrat har hon fått, men hon fordrar långt mera af dig.»
Det ligger något djupt gripande, högtidligt i detta öfverandtvardande
af anförareskapet öfver en stor och vidsträckt del af culturens rike.
Boerhaave var ej blott sin tids mest ryktbare practiske läkare,
utan äfven den mest ansedde läraren i nästan alla till
läkarebildningen hörande forskningsarter. Han var ibland annat äfven Hallers
och van Swietcns lärare, men det var icke åt någon af dem utan
åt den unge Linné, som han anförtrodde det högsta vårdarekallet
af den forskning, åt hvilken han egnat sin verksamma lefnad. Det
ligger en djup aning i denna den döende Boerhaave1 s ord. Det är
nämligen ej anatomen, med åfveu den mest utförliga kännedom af
organismens byggnad, eller den practiske läkaren, med hela sin rika
erfarenhet af de negativa krafternas sjelfförstöringsact, utan den, som
i omedelbar åskådning förmår uppfatta det positiva i lifsprocessen,
productiviteten sjelf, som skall gå främst i den forskning, hvilken
leder till uppenbarelsen af lifvets sanna idé, och som således i sin
tanke framför andra bär denna forsknings stora framtid. I
utöf-ningen af sitt lärarekall var Linné äfven framför alla andra lycklig.
På sina excursioner åtföljdes han af hundradetal af lärjungar, och
derigenom spridde sig öfver Upsala universitet en frisk och skim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
