Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - I. Program och tal vid medicinæ doctorspromotionen i Upsala 1841 - Tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytt lif återuppväcker den under vérldeus bekymmer och frestelser
sa ofta domnande tron pä mensklighetens inre betydelse och eviga
ändamål. Det unga slägte, som i dag vandrar ut ur
ynglinga-bilniugens äfven hos oss ännu fridlysta helgedom, är bestämdt att
båra ljusets undftngna skänk ända fram till dödens port, för att
der upderstödja det kämpande lifvet och, i sjelfva jämmerns och
tårarnes dal, vårda odlingen af tröstens, hoppets och glädjens
blomstergård. - I, som i denna högtidliga stund omgifven dem och i
anande föreställning åskåden den lefnadsbana, som för dem nu
öppnar sig, och på hvilken dystra skugg-gestalter hotande vinka dem,
— I gören det, jag är öfvertygad derom, ej blott med deltagande
och välvilja, utan äfven med förtroende och hopp, med önskningar
och välsignelser; och derföre går jag Eder till möte med
tacksamhet, och helsar Eder med vördnad.
Det är dock till några ibland Eder, som det tillhör mig att
frambära en ännu varmare helsning. Det är nämligen till Eder,
l föräldrar, syskon, anhöriga och vänner till de unge män, hvilka
nu pä en gång skola emottaga det yttre tecknet af den seger
deras ungdomsmödor vunnit, och invigas till ett yrke, som väl år
tungt i sin utöfning, men tillika stort och vördnadsvårdt genom sitt
ändamål och sitt nära förhållande till all högre bildning. Den
känsla, med hvilken I uti högtidligheten deltagen, är måhända ej
den renaste och mest oegennyttiga, men den är tvifvelsutan den
varmaste; och derigenom att den med culturens högre och
gemensamma intressen förbiuder den personliga tillgifvenhetens
förhoppningar, gifver den ej blott ädelhet åt dessa, utan äfven åt de förra
ett lefvande rotfäste i tänkesättet, utan hvilket de svårligen kuuna
hafva något varaktigt lif på jorden. I tider, då de högre idéer,
som utgöra samhällsiridens eviga grundkrafter, fördunklats genom
meningarnas split, och endrägtens tempel böljar luta till fall, är
det slågtkärleken och vänskapen, som ofta ännu emot hatets
inbrytande demoner försvara tänkesättets innersta, och ännu, imellan de
fallande ruinerna, stå qvar såsom varnande Englar, och frambära
fridens och kärlekens budskap ifrån en högre verid. Vi vilje
derföre vörda dem och böra deras röst! — och jag uppmanar således
Eder känsla, att träda fram i sin fulla kraft och genomtränga oss
alla, så att vi samtligen i denna högtidliga stund omfatta de unge
män, åt hvilka festen är egnad, med samma varma och innerliga
deltagande som I, såsom föräldrar, bröder, systrar och vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
