Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - II. Program vid C. W. Böttigers installation såsom e. o. professor i modern litteratur 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru denna hennes inflytelse vanligen blir härledd ifrån andra
orsaker.
Att åter förmågan af det skönas konst utgör en reactiouskraft
emot culturens förvandlingsact och de mägtiga krafter, af hvilka
dennes utförande egentligen beror, är en beskyllning, som har
djupare betydelse och innehåller i visst afseende mer sanning. I
statens namn beskyller man skaldekonsten att förvekliga handlingens
allvar, och vända den bort ifrån nyttans eller det timliga
välståndets syftemål; i vetenskapens att genom phantasiens irrande bilder
förvilla åskådningen inom tankens verld och göra den oklar och
osäker, samt i religionens att förhöja kärleken till det sinnliga och
derigenom neddraga själen ifrån den himmelsåtstråfvande rigtning, som
bestämmes af tron på det heliga. Å andra sidan omfattar ofta
skalden med längtan idealet af ett naturtillstånd, som genom
civilisationen föl-svunnit, känner med smärta den kyliga vind, som ifrån
vetenskapens skarpt ingripande undersökningar, ödeläggande stryker
fram öfver hans käraste föreställningars blomsterverld och vänder sig
bort ifrån religionen, emedan det offer, som utkräfves af det heligas
lag, gäller just det, som utgör föremålet för hans kärlek och
dyrkan. Man kan icke neka verkligheten af dessa förhållanden af
ömsesidig spänning och strid, och de äro tecken till söndring, skefhet
och sjukdom, härrörande deraf att mensklighetens högre sträfvanden
icke beherrskas af den inre magt, som utgör deras gemensamma
eviga grund, och derigenom förlorat sin ursprungliga renhet, ädelhet
och kraft Behofvet af försoning måste vid betraktelsen deraf djupt
genomtränga hvaije ädelt bröst och föreställningen om den poetiska
åskådningen, såsom fiendtlig emot culturen eller någon af dess
huf-vudsakliga rigtningar, måste gifva vika för en djupare insigt i
begges betydelse. Så länge det skönas konst bibehåller sin fiendtlighet
emot culturens magter, är det ett säkert tecken att den sednares
förvandlingsact icke förmått genomtränga det innersta af menniskans
andliga lif, emedan det som mest omedelbart uppenbarar det
sednares character är skaldekonsten — när dess utveckling är fri.
Skalden, när han förtjenar sitt namn, är nu såsom fordom, siare,
det inres omdelbare tolk. Detta behof, af den ifrågavarande
söndringens upphäfvande och af försoning emellan culturens olika
krafter, har föranledt åtskilliga bemödanden att sammaujemka deras
verksamhet för ett gemensamt mål, som varit mer välmenta än
grundliga och derföre saknat framgång. Man har uppmanat
skalderna, att träda i tjenst hos så väl staten som religionen och ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
