Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Program - III. Program vid L. A. Anjous tillträde till den Kalsenianska professionen 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personlighetens innersta, uppkommer den sednares frälsning eller
befrielse ifrån det timligas och det ondas, ifrån ödets, verldens och
syndens magt Ken och fri utgår menniskan ånyo ur skaparens
hand och hennes återskänkta frihet innehåller äfven gåfvan af den
högsta timliga magt förmågan att på jorden utföra det nyfödelsens
verk, som utgör lifvets fullbordan. Genom denna magt erhåller
hennes varelse ett värde, som är öfver all jemförelse större än det
den afgudadyrkan, som en gång tillbad hennes individualitets ideal,
någonsin förmådde tillägga henne. Men denna magt är ej
sjelfför-värfvad utan skänkt; och bibehålies endast genom trohet och lydnad.
Det är åter genom denna trohet och denna lydnad, som menniskan
blir införlifvad med Gud och ett af hans helighet genomträngdt och
beherrskadt organ för utförandet af hans vilja. Att möjligheten af
omvändelse och verklig helgelse tillkommer menniskans varelse, är
den höga idé, hvilken christendomen uppenbarat, och derigenom hafva
vi förnummit det högsta ord, som någonsin blifvit uttaladt om
menniskans väsende och bestämmelse. Denna idé är dock både i hopp
ocb fordran så öfvermenskligt stor, att den vanliga af
individualitetens gallerverk fängslade, tanken bäfvande skyr tillbaka derför,
kastar sig ned i stoftet och ropar till högarna, till de menskliga
kunskapernas sammanhopade massor: skylen migför den Eviges
anlete! — Men fruktlös är denna bön, och ännu vanmägtigare är
hädelsens försök, att till skydd för mörkret titaniskt sammanskocka
de ifrån osedlighetens och förvildningens sumptrakter uppstigande
töcknarna. Genom denna nyfödelsens och helgelsens sublima idé åro
det religiösa tänkesättets samtliga’ rigtningar, dyrkan och lydnad,
hopp och kärlek inbördes försonade till en menniskans hela
tänkesätt genomträngande helig ande, som år mägtig att lyfta
mänskligheten upp ur förnedringen och, befriande henne ur såväl
egoismens som de sinnliga drifternas bojor, gifva henne mod att
efter-sträfva sin höga bestämmelses mål och kraft att i strid med alla
de hinder, som trotsande möta henne, fortgå på den bana, som
leder dertill
Aldrig har någon verklig och fortfarande magt funnits på
jorden, som icke haft sin ursprungliga rot och grund i tron på det
gudomliga och i undergifvenhet för dess bud. I afseende derpå
hafva Ciceros ord en vördnadsbjudande märkvärdighet »Tamen,
Patres conscripti, nec numero Hispanos, nec robore Gallos, mc
callidUate Pænos, nec artibus Græcos, nec denique hoc ipso
hu-jus gentis el terræ domestico nativoque sensu Italos ipsos et La~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
