Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tegnér såsom skald (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomens gudamagt med sin kärlek och säga, »att han är en
Asason, såväl som sjelfva Walhalls gudar.» Hon kan åt dem ej
offra honom, ty han är sammanväxt med hennes väsende och deras
egen himmel värdig. Men hon kan och vill offra sin lefnadslycka
och »gå emot sitt Ode, som hjelten går mot sitt.» Denna roll
har qvinnan, den trogna nämligen, och icke den fallna, spelat såväl
i verldshistorien som i mythen, såsom det blir tydligt fOr hvar och
en som öppnar Ögonen för hvad begge innehålla om mensklighetenB
verkliga inre. Vi kunna derföre, såsom jag tror, ställa fram vår
store skalds Ingeborg i dess skönhet och sanning, i dess höghet,
herrlighet och magt, såsom en omedelbart segrande vederläggning
af alla de låghetens läror, genom hvilka vår tids både politiska och
poetiska kannstöpare yrkat qvinnans emancipation ifrån sina
skyldigheter och sin bestämmelse, såsom den rätta vägen till hennes
lycka. Denna skildring bör äfven gälla såsom en uppenbarelse af
Tegnérs innersta, såsom en minnesvård af att detta var rent och
ädelt, ehuru de riken, som både den nordiska och Hellenistiska
sinnligheten inkräktat inom hans bröst, sannolikt ej voro små. —
Nu kommer jag till hufvudsaken, nämligen till Frithiof sjelt Han
är Nordens viking, som omvänder sig och blir samhällets tjenare
och fridens vårdare. Han är mannen i allmänhet, som i ungdomen
nästan alltid, om icke i den verkliga verlden, åtminstone i tankens,
svärmar vidt omkring på haf och land. Han är, om du vill, det
Svenska folket, som högre än allt annat, älskat bragder och
äfven-tyr, och föraktat friden såsom veklighetens mor, men som nu
förnimmer eller borde förnimma en högre kallelse att omvända sig
till fridens dyrkan. Fattar man den sednare betydelsen, är
poemets andra afdelning, eller den som börjar med slutet af
vikinga-balken, nästan blott profetia — och icke skildring af någon redan
inträffad verklighet Nordens vikingalif är troligen den största och
motigaste utveckling af individualiteten, som historien har att uppvisa.
Hvarken Grekernas eller Arabernas stora och inflytelserika
invasioner på folkslag, sammanhållna af nationalitet sedvanor och
patriarcha-liska styrelseformer, voro utmärkta af en så hög grad af det rent
individuellas öfvermagt som den hvilken utgjorde vikingalifvets
grundkraft — Vikingen, med ett skepp, sitt svärd och några
fosterbröder drog ut på hafvet i förd emot okända öden och sade i sitt bjerta:
»Mitt är nu hvart byte, jag når i mitt lopp,
Och fritt som omätliga rymden mitt hopp
Uppå hafvet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
