Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tegnér såsom skald (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
perhet, utan äfven sin magiska magt öfver sin omginfing. Denna
är väl temligen vidt utsträckt, emedan äfven döda ting deraf
genomgripas. När Frithiof vredgades, glödde runorna på Angurvadels klinga
— och då han nu stridde med trollen, stridde Ellida med Men
framställningen är så liflig och poetisk, att det onaturliga i sjelfva
saken alldeles icke verkar störande på behaget af berättelsen, utan
den låter så enkel och sann, som om den vore en vanlig händelse.
Hela stycket är så friskt, gladt och modigt, att man blir uppvärmd
deraf, och gerna skulle vilja vara med.
Frithiofs återkomst till Norrige, och hela fortgången af hans
försoning med Baldur och fäderneslandet, är, såsom alla, som något
förstå, torde medgifva, mästerlig. Mig synes det dock vara en brist,
att Björn och de öfriga kämparne så alldeles försvinna, efter det
vikingalifvet upphörde. Frithiofs förhållande till kung Bing är ända
igenom ädelt och stort Ring är öfverallt och i sjelfva dödsstunden
honom öfverlägsen, och en skönare framställning af förhållandet emellan
mannen och gubben, torde man få leta efter. Då Frithiof sedermera
träder in i Baldurs tempel, måste han försonas, icke blott med
guden sjelf, utan äfven med sina fiender, med samhället och dess
ordning, med andras deraf skyddade anspråk och med sig qjelf, genom
uppoffring af sin egen stolthet Prestens ord:
»Af sin förtjenst o yngling, blir ej menskan stolt
Men endast af sin lycka, ty det bästa är
Dock gode Gudars gåfva. År du sjelf ej stolt
Af dina hjeltebragder, af din högre kraft?
Gaf du dig sjelf den kraften? knöt ej Asa-Thor
Dig armens senor fasta såsom ekens gren?
År det ej Gudens högre mod, som klappar gladt
I sköldeborgen af ditt hvälfda bröst? är ej
Det Gudens blixt som ljungar i ditt ögas brand?
De höga Nornor sjöngo vid din vagga re’n
Drottqvädet af din lefnad; din förtjenst deraf
År större ej än kungasonens af sin börd.»
äro af så djup sanning och så rakt protesterande emot vår tids
djupaste och mest genomgripande förvillelser, att de borde ristas i guld.
Ställ upp emot deras höga och stora tanke, de
personlighets-princi-per och frihetsanspråk, som nu ljuda frän tusendes läppar. Huru
icke blott lögnfulla, utan äfven små och dverglika äro dessa ej?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
