Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tegnér såsom skald (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den egoism, hvilken dessa ord träffa, och som inför dem bör falla,
är den största och vådligaste som finnes.
Den som högmodas öfver något annat ån sina natursgåfvor, är
en narr och hans högmod blåses bort som dnn af den första
mot-gångsvind, som träffar honom. Men den åter, som icke begriper,
att hans natursgåfvor äro gåfvor af en högre magt och således ej
åtgöra hans sjelfförvärfvade egendom, har det verkliga högmodet, som
vänder sig trotsigt upp emot den gudomlige gifvaren sjelf och
detta är det verkliga personliga syndafallet, det ondas Och för*
derfvets egentliga ursprung. Jag sade nyss, att Frithiof äfven kan
betraktas såsom en bild af Svenska folket Jag menar nämligen
icke allmänheten, utan folket eller den minoritet deraf, som kan
anses såsom representant af dess bättre tänkesätt Såsom han, känne
vi bebofvet af omvändelse och försoning. Ingeborg motsvarar vår
framtid och vi vilje vinna henne, men ej genom nidingsdåd. Vi
bafve såsom Frithiof, hört de begge foglarne, åtminstone den svarte
ifrån Nastrand, som uppmanat oss att mörda, om icke sömnen,
åtminstone föl-troendet Vi hafva varit på kungavalet och svurit »att
skydda rike hans, med svärd och stång», och sagt: »Forsete,
Baldurs höge son, har hört min ed, och om jag viker derifråu, slå han
mig ned!» Såsom han, besöke vi nu vår faders hög; vi fråge
nämligen vår historia. Vi fråge den om vår pligt om hvad vi
skole göra, för att få vår gemensamma ungdomskraft återställd,
befrias ifrån hämndens, hatets och tvedragtens mörka tankar och med
klart begrepp fatta vår bestämmelses fordran.
»Du tiger, fader! Hör du vågen klingar,
Ljuft är dess sorl, lägg ner ditt’ord den.
Och stormen flyger, häng dig vid hans vingar,
Och hviska till mig, som han far förbi
Och vestern hänger full af gyllne ringar
Låt en af dem din tankes härold bli!
Ej svar, ej tecken för din son i nöden
Du äger, Fader! Ack, hur arm är döden!»
Ja! vår historia är full af klang och storm och bragdernas
lysande lågor, och vi tröste oss vanligen med klangen och glansen
öfver det att stormen varit så stark att den skakat sjelfva
grundvalen för vårt samhälle, och derigenom, ej allenast omkullstörtat de
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
