- Project Runeberg -  Valda skrifter / Andra delen /
172

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med döden, ville han, då det blef möjligt, att en af dem kande
befrias, sjelf stanna qvar och möta sitt öde, heldre än att
Athel-stan skulle göra det. Oaktadt sin annars oblidkeliga fiendtlighet
emot Normanderna gjorde ban dock gemensam sak äfven med dem,
när det gällde landets försvar emot yttre fiender, och han talarom
slaget vid Northallerton, det heliga standarets dag, med en
förtjusning, som är så verkligt poetisk att hvaije läsare, som har någon
sann känsla qvar, måste varmt sympathisera dermed. Han hade ett
öfverdrifvet begrepp om den faderliga myndigheten och utöfvadeden
med ytterlig stränghet Han kunde ej förlåta den olydige sonen,
äfven i det ögonblick då denne segrande i tornerspelet hade åt hans
parti förvärfvat den största ära, utan han lät honom sårad ligga
qvar på valplatsen, utan att företaga något till hans rädduing och
vård. Han var husbonde i ordets vidsträcktaste bemärkelse. Han
vårdade faderligt sitt folk, men behöll dem qvar i lifegenskapens
ställning och eftergaf icke det ringaste uti sin fordran på deras
undergifVenhet Men han sammanhöll hushållet och lefde ett
gemensamt lif med sina underhafvande. Då han i Rotherwoods saL
i den der stora, oformliga, gammalmodiga byggningen, som var en
förbrytelse emot alla architecturens reglor, satt vid öfra ändan af
sitt bord, såsom värd eller utdelare af bröd, omgiften af sina gäster,
sitt husfolk och sina trälar, var han det gamla nordiska samhällets
verklige patriarch, som var gästfri emot både vänner, fiender qch
främlingar, öfver denna tafla af det gamla hushållet, af våra
förfäders hem, hvilar en underbart lockande dager af frid och trefnad.
För pbantasien hos hvar och en, som lefvat ej blott sitt eget
enskilda lif utan äfven med varm känsla deltagit i sitt folks,
innehåller denna tafla ett djupt rörande poetiskt barndomsminne. Man
känner att det måste hafva varit en tid, då hushållet hade ett
gemensamt lif, då hemmet, härden och bordet voro gemensamma för
dia det förras medlemmar, och då alla, såväl husbonden som
trålen, hade både sin vagga och sin graf inom det gemensamma
hemmets inskränkta krets. Lif egen träl är ett hårdt ord, och på
civilisationens nuvarande utvecklingsgrad ryse vi tillbaka derför. Men
det oaktadt känna vi att i det gamla hushållet, der den lifegne
fanns, ägde emellan denne och husbonden en gemensamhet rum, som
nu försvunnit, och att den söndring, civilisationen åstadkommit
emellan herre och tjenare, upplöst denna gemensamhet i tvenne för
hvarandra främmande, om äfven icke alltid hvarandra fiendtligt
bekämpande dasser, samt att den frihet, som blifvit tjenaren gifven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free