Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven i denna sednare rigtning, och då det isynnerhet år genom den,
som kårleken hemtar sin kraftigaste näring, är det äfven der. som
den af förolämpningar känner sig djupast kränkt Trälen Gurth
hade blott ett föremål för sin kärlek, som var honom undergifvet
och detta var hans hund, och så torde det ännu förhålla sig med
mången annan, af hans låga stånd och villkor. Det är något djupt
rörande i en sådan kärlek, och det är nästan hädelse att förväxla
den med det favoritskap, hvarmed ett och annat djur ej sällan
omhuldas af den föröfrigt kärlekslöse lättingen, som förtrycker både
barn och underhafvande. Då Cedric lät fängsla Gurth, för att
sedermera straffa honom, fördrog denne det med tålamod; då han
öf-vergaf sin sårade och, såsom det tycktes, döende son, upplågade
väl harmen starkt i Gurths bröst, men hau förblef dock ännu
un-dergifven, men då Cedric slungade sitt kastspjut emot hans hund,
sårades det innersta i hans kärlek, och han bröt sig ut ur trälens
band och öfvergaf sin husbonde, uppsägande honom för alltid tro
och lydnad. Men då Cedric straxt derefter föll i fångenskap,
återvände Gurths trohet och han deltog med den varmaste ifver i hans
räddning. Wamba sade då: »Du har ju nyss öfvergifvit hans tjensL»
– »Det var blott så länge han var lycklig», svarade den
förrymde trälen.» Dock rörde sig en stark frihetskänsla i hans bröst Då
Cedric till belöning för hans trohet löste honom ur träldomens band
och högtidligt skänkte honom frimannens ställning och ära, hoppade
han upp i förtjusning, kände frihetens förnyande ande genomtränga
sitt bröst och lifvades af en fördubblad kraft till trohetens tjenst
emot den, som upphörde att vara hans herre, derigenom att han
blef hans välgörare. — Wamba är det Sachsiska hushållets
skämtare eller, såsom det då förtiden brukliga namnet lydde, narr.
Såsom sådan åtnjöt han väl husbondens gunst och bidrog till de
öf-rigas förlustelse, men ansågs eljest för oduglig, nästan för mindre
vetande och till characteren för åtminstone opålitlig, och detta allt
blott för det han var qvick och lustig. »Jag har aldrig kunnat
utreda», sade en gång Gurth, »om Wamba är större tok eller
skälm.» Han fick icke friheten, emedan han ansågs för svag att
begagna den. Detta allt är af särdeles vigt Sådan var i råhetens
tidehvarf den lott, som förmågan att genom skämt och qvickhet
sprida glädje och behag öfver umgängeslifvet ådrog sin innebafvare
och sådan är den ännu bos de folkslag, der råheten är qvar i det
inre och till någon del öfvervunnen blott på ytan. Jag påminner
mig isynnerhet en gång, då jag deltog i en aftonkrets, som huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
