Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följdeo blef ett fadermord. 1 vilda njutningar fortsatte hon sitt
brottsliga lit med den efterlefvande sonen, till dess den tidiga
ålderdom, hvars hastigt tillväxande förödelser hennes passioner
framkallat, förstörde hennes behag och förvandlade henne till en afskydd
hexa, ett föremål blott för hat, förakt och hån. Då hade hon qvar
endast syndens qväljande minne och hämdens lystnad och hopp.
Dock brann ännu i hennes bröst, ehuru med slocknande låga, en
känsla af mensklighet och denna var kärleken till hennes förtryckta
folk, tanken att hennes qval skulle väcka medlidande hos hennes
landsmän. Men äfven denna svaga qvarlemning af mensklig känsla
släcktes af den afeky Cedric för henne yttrade, och då hon i följd
deraf kände, att alla band, som fästade henne vid menskligheten, voro
Blitna. växte bämdens ande ut till en allt annat öfverväldigande
jettekraft och tillintetgjorde allt, som var qvar af hopp, af
medlidande, af fruktan för döden. Då Cedric, återvinnande någon känsla
af medlidande, uppmanar henne till ånger, svarar hon: »Du känner
föga menniskohjertat; att handla så som jag har bandlat, att tänka
så som jag har tänkt, dertill fordras det- bedårande begäret efter
njutning, blandadt med den djerfva törsten efter hämd och det
stolta medvetandet af magt, frestelser, för berusande för
menniskohjertat att kunna uthärdas, utan att förmågan att göra motstånd
går alldeles under. Deras magt är nu förbi. Ålderdomen bar
inga njutningar, skrynklor ingen förföringskraft, hämden sjelf dör bort
i vanmägtiga förbannelser. Då kommer samvetsqvalet med alla sina
huggormar, blandadt med fruktlös längtan efter det förflutna och
förtviflan om framtiden. Då, när alla begär hafva förlorat sin kraft
och sitt hopp, blifva vi lika djeflarne i helfvetet, som väl känna
syndens qval men aldrig ånger. Men dina ord hafva väckt upp en
ny själ inom mig. Sannt bar Du sagt — allt är möjligt för den
som vågar att dö. Du har visat mig medlen till hämd, och var
säker att jag skall omfatta dem. Den har hittills inom detta
härjade bröst delat väldet med andra medtäflande passioner, nu skall
den ensam äga mig helt och hållet, och Du sjelf skall en gång
säga: huru ock Ulrikas lif må hafva varit, hennes död var dock
sådan, att den kan anstå den ädle Torquils dotter,» — I dessa
ord och i den handling, hvarigenom hon sedermera verkställde sitt
då fattade beslut, träda ej blott hennes mägtiga passioner, hat,
hämd-lust och högmod fram med en kraft, som injagar häpnad, utan
äfven den djupa hedendom, som både fostrat dem och ifrån dem
hämtat sin näring. — Hon tror på syndens magt men icke {A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
