Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chefens politiska character. Bois-Goilbert’s af skalden afslöjade inre
utgör icke ett af en enda passion beherrskadt rike, utan en
tummelplats för flera af nära lika våldsam och intensiv kraft, och det
&r just upplösningen af en naturligen stark och rikt begåfvad
personlighet uti häftiga passioners förstörande inbördes strider, som
gif-ver åt skildringen det största intresset Högmod utgjorde väl den
mägtigaste af hans passioner eller sjelfva grundstammen för de
öfri-gas utgreningar, men å ena sidan var detta högmod försvagadt af
högfärd och fåfänga, af lystnad efter öfverlägsenhetens yttre parad
och efter hopens beundran och pris, och å den andra motverkadt af
lägre drifter. Den herrsklystnad, som rotar sig i högmodet Tar
väl hos Bois-Guilbert stark, men den kunde icke med ihärdighet
eftersträfva ett högre och vidsträcktare syftemål, emedan den var för
vek att emotstå deu lägre roflystnadens frestelser. Det som
mägti-gast motverkade högmodets handlingskraft var dock, hos honom
såväl som hos många andra, det sinnliga njutningsbegäret Detta var
mägtigare än något annat och öfverröstade både ärelystnadens och
eröfningshegärets, om icke ädlare, åtminstone större och manligare
kallelser, och förledde honom att i farans critiska ögonblick löpa
bort ifrån upprorets till storhet och magt inbjudande stridsfält, och,
jagande eftér en vacker flicka, deltaga uti en icke blott nedrig och
ärelös utan äfven ytterligt oklok röfvarebragd. Han säger sjelf, att
hans njutningsbegär hufvudsakligeu sporrades och retades af lystnad
att öfver hans ungdoms otrogna älskarinna utkräfva hämd hos hela
hennes kön, och jag har hört flera liderliga stackare, som på
enahanda sätt försökt att motivera och rättfärdiga sina utsväfningar.
Tempelherren var dock för stor egoist att denna bekännelse skulle
hos honom, såsom vanligen hos de sednare, vara ett blott föregifvande.
Det var tydligen mer hans högmod än hans kärlek, som af
älskarinnans otrohet blef kränkt »Hämd är ett högtidsmäl för gudar»
sade ban till Rebecca, och detta ord kom ur hans förstörda
varelses innersta afgrund. Det var nämligen icke vällustingens sinnliga
njutning, utan sjelfva undergången af qvinlig oskuld och ära, som
utgjorde hans framgångs högsta fröjd. Han vände sig derföre med sin
våldsamma förförareifver icke emot dem, hvilkas egna böjelser gåfvo
honom ett väl i början motsträfvigt eller tvekande, dock slutligen
jakande återavar, utan emot de ädlaste och renaste. Då han,
drif-ven af sitt våldsamma och orena begär, försöker att fatta Rebecca
och tvingar henne att fly upp på det höga bröstvärnets spets för
att der störta sig ned från den svindlande höjden och derigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
