Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka räddningen af sin dygd, begär han ett helgerån. Ledd af
bäm-dens och det förvildade njutningsbegärets passioner, har han redan
spridt mycken förödelse inom den qvinliga oskuldens tempelgård,
men na rusar han stormande in i det heligaste och sträcker ut
sina armar efter en uppenbarelse af den heliga jungfrun sjelf. Det
år då som domen fälles öfver honom af en högre magt Denna
framkallar nämligen i hans bröst den verkliga kärlekens upplyftande
känsla, men då han icke förmår fullkomligt hylla detta nya välde
och besluta sig till dé uppoffringar det fordrar, fylla de emot
detsamma kämpande passionerna hans hjerta med outsägliga qval och
inveckla honom i förhållanden; som måste bereda hans undergång.
Men ehuru den hastigt frambrytande kärleken till Rebecca icke
förmår besegra hans mägtiga passioner, åstadkommer den dock en stor
förvandling af hans andliga varelse. Det är skönt och äfven djupt
rörande att se, huru, då den milda flägten af den nya kärleken går
fram genom hans förbrända inre, den ännu i djupet qvarlefvande
roten till en bättre varelse skjuter fram några blommor genom
lågorna, ehuru de äro för späda och för få att kunna qväfva dem.
Han säger, just i första rörelsen af sin nyväckta, af beundran och
vördnad genomträngda kärlek: >Jag är ej naturligen sådan jag
synes, hård, sjelfvisk, obarmhertig. Jag har bittert hämnats min
älskarinnas brutna tro, men denna hämd har återfallit på mig sjelf
Sedan dess bar jag skiljt mig ifrån lifvet och dess band. Min
mannaålder har icke känt familjelifvets lycka, icke den mildrande
vården af en älskande maka. Min ålderdom skall icke hugs valas vid
hemmets vänliga härd. Min graf måste blifva enslig. Ingen
af-komling skall öfverlefva mig och bära Bois-Quilberfs åldriga namn.
Vid min anförares fötter har jag nedlagt rättigheten till
sjelfstän-dig handling, oberoendets företrädesrätt Tempelherren, en slaf i
allt atom till namnet får ej ega hvarken land eller andra
egodelar; ban lefver, rörer sig och andas endast efter en annans vitøa och
behag.» Men straxt efter detta utbrott af humanitetens så länge
Underkufvade känsla rusa åter bämdens, äregirighetens och
herrsk-lystnadens passioner fram och, kämpande med den nyfödda kärleken,
förmå de återförvandla den till ett väl förfinadt och i visst afseende
förädladt och tempereradt men dock i hufvudsaken mägtigare och
starkare begår. Det är åter detta med större kraft och ädlare
skepnad utrustade begär, som blir för den olycklige brottslingen den
bämdens förfärliga dæmon, som bereder hans undergång. Det är
begäret efter besittningen af eller föreningen med Rebecca, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
