Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maka, som, då det alldeles öfverväldigar honom, gör honom trolös
emot tempelherrens pligter och blind för alla de faror, för hvilka
denna trolöshet blottställer honom. Att kärleken är, till sin sanna
betydelse, ett offer, är en tanke, till hvilken Bois-Guilbert ej kunde
höja sig. I Templestowe vid besöket i Rebeccas rum framträder
hos honom samma inre förfärliga strid. Å ena sidan önskar han
rädda den älskade och vill derföre offra både sin hittills förvärfvade
ära och alla sina djerfva förhoppningar inom terapelorden. Han
knäböjer för henne, då han gör detta offer, och äfven tårar fukta hans
dervid alldeles ovana ögon. Men han begår henne sjelf till
belöning, och utan denna belöning vill han göra intet Deremot
ingif-ver honom ärelystnaden planer och förhoppningar, som äro djerfva
ända till vanvett, och sedan han hört hennes sista afslag, lemnat
hennes rum och haft; ett kort samtal med Malvoisin, återvaknar
hämdkånslan i hans bröst och sägande: »hon föraktade mig, hon
tillbakavisade mig», bemannar han sig i sitt stolta högmod och
blir ånyo färdig att träda fram såsom hennes fiende. Då han
slutligen, den förfärligt högtidliga dagen, på sin ståtliga stridshäst tågar
in inom skranket intager den utmanande riddarens plats och får se
det älskade oskuldsfulla offret redan klädt i brottslingens vanärande
drägt och ställdt invid det bål, som är bestämdt att genom en
qval-full död förstöra den ädlaste och skönaste varelse på jorden, då fättas
äfrren hans förstånd af förvirring, och han tycker först att
alltsammans är blott en ryslig dröm. Men den återvaknande kärlekens
magt ingifver honom den vilda tanken, att äfven ur denna, henné
omslutande fruktansvärda krets, rädda Rebecca genom en gemensam
flygt Pör framgången af detta nästan vansinniga företag förtröstar
han icke på Gud, knappt på sig sjelf, utan egentligen på sin häst
»A horse, a horse, my kingdom for a horse»: säger Shakespeare’s
Richard Hl. Så djupt sjunker slutligen den ifrån sin innersta kraft
affallna menniskan, att hon icke har någon annan grund för sin
förtröstan än det yttre medlet tillfället omständigheten. Men äfven
här invid dödens port blir han af det lika högsinta som ädla offret
tillbakavisad och detta med lika fasthet som förr, men, såsom det
förefaller mig, med mindre saktmod. Då Ivanhoe kommer inom
skranket och anmäler sig såsom Rebeccas kämpe, genoragripes
Tempelherrens själ af känslan af att hans ställning gör honom till en
verklig usling. Han har sin väldige häst och sin starka arm att
förlita sig på, då deremot den sårade Ivanhoe saknar dessa för
stridens utgång vigtiga medel. Men den sednare är genomträngd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
