Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtröstan på rättvisan och på Gud samt lifvad af kärlek, då
der-emot Bois-Guilbert har i sitt inré icke något annat än förtviflan,
sjelfförakt och hat till den öfverraagt han är tvungen att lyda. Han
känner vid denna jemförelse att striden är honom motbjudande och
att det är en riddare alldeles ovärdigt att kämpa med en sårad.
Oaktadt hatet till en rival i afseende på tornerspelets segerära, som
två gånger förut öfvervunnit honom, år häftigt och bittert,
uppmanar han dock Ivanhoe att denna gång, då hans nederlag synes vara
säkert, undvika striden. Den stolta vägran, hvarmed Ivanhoe
bemöter detta anbud, retar väl ånyo upp Bois-Guilbert’s stridskraft,
men det är först sedan han med svartsjukans alltid skarpa blick,
uti Rebeccas sätt att emottaga Ivanhoes anbud att blifva hennes
kämpe, upptäckt att den sednare är af henne älskad, som vreden
öfverväldigar honom och alla hans på en gång uppflammande
passioner jaga blodet till hans hufvud, och med vild mordlust rusar
han fram till det förfärliga mötet, der han, oaktadt motståndarens
lans knappt vidrör hans sköld, störtar till marken, träffad af ett
omedelbart dödande slaganfall. Detta är förfärligt. Denna skildring
afslöjar ej allenast, såsom den af Ulrika, syndens verkliga
afgrunds-djup, utan den framställer äfven omedelbart för åskådningen dess inre
nödvändiga sjelfförstöringsprocess, men den är tillika å ena sidan
poetisk, lefvande och stark och å den andra både psychologiskt och
pathologiskt sann.
Front-de-Boeuf är en syndare af annan art Han är ej
allenast såsom Normanderna i allmänhet egoist utan äfven så grof och
rå, att nästan hvartenda drag af den chevaleriets skepnad, som
tillhörde eller åtminstone hycklades af denna folkstam, är hos hans
character alldeles utplånadt Hans mod är stort och obetvingligt
äfven af döden i dess förförligaste gestalt men det är lågt och
djuriskt och har sin grund endast uti medvetandet af kroppslig kraft
Dessutom hade det sin hufvudsakliga rigtning, icke emot kroppsliga
fiender, utan emot menskligheten sjelf och alla dess fordringar, emot
Gud, rättvisa, samvete och heder. I denna rigtning är han ända
till ytterlighet käck. Hans herrskande böjelse är girighet och i
följd deraf har hans eröfringsbegär icke någon högre form än blott
och bart den af ytterligt crass roflystnad. Han förtryckte och
röf-vade endast för att få penningar. För skänken af godset Ivanhoe
ingick han i prins Johans upproriska planer och för medgifvandet
att ensam få pressa ut penningar af den arme Juden Isak inrymde
han slottet åt sina vapenbröder och deras fångar. Han deltog i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
