Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stark, och att de sednare genom söndringen hos de förra återlifvade sitt
hopp om befrielse ifrån deras tanga öfvervälde. Men ej nog
dermed! Den historiska grandtanke, som genomtränger hela poemet, är
att den Engelska nationalcharacteren eller måhända rättare, den inre
försoning, som för densamma ligger till grand, har sin djapaste rot
uti den Sachsiska folkstammens democratiska kraft, och fick
verklighet derigenom, att denna gemensamma kraft individualiserade sig
hos sina bästa och yppersta personligheter och gaf dem förmåga att
tillegna sig Normandernas bildning och ridderliga mod, atan att på
samma gång likna dem i laster och egoism. Bjelten Ivanhoe är
representanten af denna Sachsames individualiserade folkskraft, och
då han på en gång genom sin tapperhet och stridskonst straffade
Normandernas förtryckande öfvermod och genom trohet förvärfvade
kärlek af deras konung, blef han det egentliga organet för
försoningen emellan den Normandiska konangamagtens och den Sachsiska
folkskraftens förnämsta representanter, Richard och Cedric. Om man
håller sig till denna historiska grundtanke och den utveckling Walter
Scott uti sitt skaldeverk åt densamma gifvit, finner man ytterligare,
att det var ifrån Sachsarne som ej mindre det personliga hatet
till Johans förtryckarebegär, grymhet och godtyckliga utöfning af
usurperad magt, än känslan af den gemensamma folkskraftens
anspråk på en försäkrad och skyddande ställning emot konangamagtens
godtyckliga utöfning, ursprungligen utgingo, och det var derigenom
att Normanderna slutligen deltogo uti denna reaction, som både den
gemensamma protest, hvilken tvingade Johan till underskriften af
Magna Charta, och den folkstammames inre försoning, som
derigenom blef uttalad, uppkommo. Emellan den prosaiskt historiska
åsigt, som Thierry yttrat, och den poetiska, som framträder i
Walter Snotts herrliga skildring, är motsatsen således afgjoid, tydlig och
särdeles skarp. För min del kan jag ej undgå att finna huru djupt
denna poetiska åsigt intränger i det verkligt historiska, och huru
deremot den aåkallade historiska meningen stadnar alldeles på ytan
och genom denna ytlighet till lögn förvrider historiens verkliga
sanning. Men betraktelsen härötver skall jag återtaga vid ett annat
tillfälle. 1 stället anser jag mig nu böra anföra en annan
anmärkning. Hjelten fvanhoe är icke någon verklig personlighet tillhörande
något visst tidehvarf utan en idealiserad personification af den
mäg-tige ande, som genomgår Englands hela historia, som under
mångfaldiga skiften, hvälfningar och strider, upprätthållit dess bestånd
och befordrat dess fortgång och utveckling och hvilken derföre, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
