Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett poetiskt försvar för personlighetsprincipen och för
monarchis-men, som är denna princips högsta politiska utvecklingsform. Den
är deijemte en historisk tafla af hvad den individualism, som
utgjorde grunddraget i den Normandiska characteren, kunde blifva eller
verkligen blef då den, öfvervunnen af fosterlandskärlekens inre magt,
kunde både förnimma och lyda skyldighetens heliga kallelser.
Det är en annan sida af denna skildring, som icke bör
förbigås, emedan den förlänar densamma ett för mig och såsom jag tror,
för många oemotståndligt behag. Richard är fri och glad i hela
sitt väsende och sitt umgänge. Han hade ej allenast, såsom sagd t,
tillsvidare uppskjutit konungamagtens utöfhing, utan äfven
emanciperet sig iMn alla de convenancens stela former, som anses
sammanhänga med dess värdighet och således aflagt all den högfärd i
uppförandet, som i synnerhet då för tiden troddes väsendtligen
anstå och tillhöra folk af högre stånd. Han är en verkligt fri man
och umgås med alla, äfven af de lägsta stånd, såsom jemlike. Han
sjunger och dricker, till och med slåss med förlupna munkar,
röf-vare och slafvar; men oaktadt all denna jemlikhet, nedsjunker han
aldrig till vulgarité, utan är beständigt hvad Engelsmannen kallar
gentleman. Han är glad, ty han har för en kort tid emanciperat
sig äfven ifrån en mångfaldigt bitter erfarenhets gnagande passioner,
ifrån en hotande framtids djupa bekymmer och njuter den frihetens
korta stund, han stulit undan sitt mörka ödes magt, med
uppbrusande fröjd. När man betraktar Richards ifrån ungdomen oroliga,
af häftiga passioner och omvexlande öden oupphörligt skakade
lef-nad, har den korta och glada lycka, skalden här skänkt åt hans
minne, något verkligt förtjusande. Det är en lysande, färgrik, men
tillika älskvärd blomma, hvars glans förhöjes derigenom, att den är
fästad på en för öfrigt dyster och tragisk lefhads mörka grund.
Konungaätten Plantagenet har. ifrån det den först framträder
i historien ända till dess den med Richard Illa död i slaget vid
Bosworth slutligen går under, en fasaväckande inre historia. Stora,
kraftfulla, bjeltemodiga, ja stundom äfven visa och ädla personer
tillhöra denna ätt, men det oaktadt herrskar en fruktansvärd
nemesis öfver dess öde. En hemligt genom tiderna fortlefvande
tve-drägtshydra gnager oupphörligt på dess inre lifl retar son emot
foder, broder emot broder, anförvandt emot anförvandt, och derigenom
uppkomma ej allenast afskyvärda både hemliga och uppenbara mord,
till och med inom de närmaste slägtskapsgrader, utan äfven uppror
och vidt genomgripande borgerliga krig. Rysligheten af den bio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
