Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik består egentligen . uti skällsordsstrid, som väl bär ocb der
företer qvickhet, men i det hela dock är’ blott grof. Beskrifningen
på deras orgier bos Mistriss Quickly i Eastcheap skildrar rent af
ett litet helvete, der liderlighetens, falskhetens, begabberiets. lögnens
och egennyttans demoner jaga de skröpliga menniskofigurema emot
hvarandra i oupphörliga grälstrider. Jag skulle i en sådan
verklighet icke kunna uthärda ett enda ögonblick. Shakespeares hat till
liderligheten och dess förstöringskraft af allt, hvad som är ädelt i
menniskonatnren, synes hafva inspirerat denna hans skildring, och
denna har i följd deraf en tragisk, i stället för comisk betydelse,
och så uppfattad är den ett verkligt mästerverk. Han låter äfven
sin hjelte Henrik emot sin omgiihing i Eastcheap oupphörligt yttra
det djupaste förakt Men hvad skulle han der? Den tappre Henric
V» fortsatta umgänge med slödder under sin ungdomstid är en
historisk och psychologisk gåta, som af Shakespeares skildring af
honom, så vidt jag kan döma, icke blifvit löst Deremot innehåller
Richards dryckeslag med eremiten i Copmanhurst ej något som han
stöta någon annan än en pedant Sensualismen är der genomträngd
af stark och lefnadsfrisk glädje. Om jag i egenskap af en gömd
och osedd åskådare finge öfvervara ett sådant samqväm, skulle jag
icke snart längta derifrån. Något hvar torde hafva att erinra sig
en eller annan stund i sin lefhad, som har någon likhet dermed,
då både gårdagen och morgondagen med sina sorger, bekymmer och
fordringar försvunnit från föreställningen och upplöst sig i det
flyende ögonblickets glada njutning. Sådana minnen äro angenäma och
mången torde kunna erinra sig dem, äfven såsom förädlingsmomenter
i sitt life inre historia. De kunna icke vara många.
Mennisko-lifvets djupa allvar och höga bestämmelse medgifva icke detta. De
kunna icke heller med framgång sökas, ty Johnson talar sanning,
då han låter kejsaren i Æthiopien yttra: »Ingen menniska på jorden
kan säga: denna dag skall blifva en lycklig dag.» Det är lyckliga
tillfällen som någon gång skänka oss dessa lyckliga stunder. De
äro uppfriskande nektardroppar, som då och då fälla ifrån de gyllene
vingarne af glädjens genius, då han genomtågar verlden. Vi höra
med tacksamhet uppfånga dem, men bevarande känslan af deras
himmelska ursprung, böra vi akta oss för att tro, det vi sjelfve, när som
helst, kunna tillreda dem af jordiska ämnen. Då eremiten och
Richard aftagit sig, den ena munkkåpan och den andre hjelmen, och
fått tillfälle att ömsesidigt betrakta hvarandras friska, glada
ansig-ten och herculiska gestalter, uppkommer hos dem denna sympathi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
