Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som likhet i mod, kraft, helsa, ärlighet, frihetskänsla och glädje,
sällan undgå att ingifva. När den starke träffar den starke, säger
han, såsom våra gamla sagor berätta, i sitt hjerta: jag måste slåss
med dig eller blifva din bror. Det är ej utan att i böljan några
små frestelser äfren här uppkomma att inviga vänskapen med något
slags kämpalek; men de försvinna snart, ty medelst pastejen och
vinbägaren träder glädjen fram, försonar dem och ingifver dem de
lustiga sånger, som vittna om deras för stunden sorgfria, gemen*
samma fröjd. Taflans grund, hyddan med dess simpla möbler, och
de smygvrår, der munken förvarar sina herrligheter, Richards häst,
som står i det ena hörnet, och eremitens hundar, som ligga på golf*
vet, står så lefvande för läsarens phantasi, att han tycker sig sjelf
vara der och höra de muntra kämparnes lustiga sång, och svårligen
kan han undgå att då ihågkomma Schillers ord till glädjen: »Kung
och bonde blifva bröder, der din vinge flägtar fram».
Jag kan icke sluta denna Walter Scotts skildring af de
Sachsiska prestema, utan att göra den anmärkningen, att så vidt den
anses öfverensstämmande med historiens verklighet, den beryktade
Thomas Becket icke kunde tillhöra dem. Hos Normanderna var
i motsatts emot Sacbsarna kyrkans och prestemas magt stor. De
voro påfven tillgifna och understundom hans beskyddare, såsom den
Neapolitauska Normanden Robert Guiscard, som befriade Gregorius
VII. och å andra sidau understöddes de i sina stora politiska
företag och tillgrepp mägtigt af påfven, såsom händelsen var med
Wilhelm Eröfraren sjelf. Det vore väl högst orättvist att kalla
Normanderna för ett religiöst folk, men å andra sidan kan man icke
förneka, det ett religiöst element ingick i deras glödande enthusiasm
för kyrkans magt, för christendomens utbredande, för den heliga
grafvens eröfring, för qvinnans ära, ehuru det var mycket och oftast
till ytterlighet förvridet af deras herrskande passioner, i synnerhet
af äregirighet och eröfringsbegär. Dessutom hade de en hög grad
af vidskepelse. Helgondyrkan äfvensom tron på reliker voro hos dem
långt drifha. Kyrkans politiska inflytelse inom det Normandiska
samfundet var i följd af allt detta stor och dess ställning till
förvaltningen genomgripande och mägtig. Dock fortfor länge nog
öf-verensstämmelse och samverkan emellan de begge magteraa, men
under Henrik H, ifrån det den sluge och kraftiga Thomas Becket
blef erkebiskop i Canterbury och Engelska kyrkans primus, blef
spänningen emellan dem fiendtlig och ytterligt häftig. Henrik lät,
såsom bekant, mörda erkebiskopen i sjelfva kyrkan, men just der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
