Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stem, för hvilket han går i spetsen, och hvars princip innehåller
underkufvande, eröfring och centralisation såsom syftemål anses af
dem utgöra mensklighetens egentliga hopp. Om Englands såkallade
krämarepolitik tala de åter med samma hatfulla förakt, som de
Normandiska riddame och deras betjenter talade om juden Isaak. —
Bebecca år hufvudpersonen uti poemets centralafdelning, och jag
uppskjuter således tills vidare betraktelsen af henne och öfverg&r
nu till den egentliga handlingen, sådan den framträder i de begge
första afdelningarna.
Uti denna handling åro djupt och innerligt med hvarandra
införlifvade det anthropologiska elementet eller det för alla
tide-hvarf gemensamma menskliga, och det, tidehvarfvets special-character
uppfattande, historiska. Genom begges fullkomliga sammansmältning
uppkommer den episka skaldekonstens bildverld, som då den är
fullkomligt värdig sig sjelf, sitt ursprung och sin bestämmelse, verkar p&
läsarens eller åhörarens phantasi till framkallande af en poetisk
verlds-åskådning, som är så lefvande att dess bilder nära täfla med
verkligheten. Så är åtminstone enligt min erfarenhet förhållandet här och med
Walter Scotts poemer i allmänhet De framträda nämligen för min
betraktelse ej såsom beskrifningar, berättelser eller taflor utan såsom
sann och objectiv verklighet De flytta mig in i den verld de
skildra och jag tillhör sjelf denna verld, så länge jag läser dem, och
efteråt behåller jag minnet deraf, såsom af något, som jag verkligen
ge-nomlefvat Jag vet mig aldrig, med undantag af ett enda skaldeverk,
hafva i lika hög grad, som af Walter Scotts skrifter erfarit denna
poesiens underbara magt Icke af Homerus, icke af Shakespeare, icke af
Cervantes, icke af Ariosto. Undantaget är åter Jean Pauls >Titan>;
ty jag har verkligen sett Linda von Romeiro och hemburit mitt
hjertas hyllning åt denna skönhetens drottning, jag har varit i
slotts-trädgården i Pestitz, jag har stått vid Lianes dödssäng, och jag har
ifrån toppen af Isola Bella, i sällskap med Albana, Schoppe och
Dian, sett solen gå upp öfver Alperna. Detta inträffade dock redan
i min ungdom. Det var åter, sedan jag uppnått min mognade
mannaålder, efter det ynglingasinnets morgonskimmer till största delen
försvunnit ifrån den mig närmast omgifvande verlden och då, såsom
det ej sällan händer, under lifvets middagsstund, den
menniskoför-aktets svartalf. hvilken erfarenheten så ofta föder upp, började bita
sig fast vid mitt hjerta, som jag gjorde bekantskap med Walter
Scott Det var då, som han fattade mig vid handen och förde mig
in i den rika bildverld, som framgått ur hans poetiska verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
