Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åskådning och hvilken, såsom Villemain, Macaulay och flera
sanningsenligt derom yttrat, sannare än historien sjelf uppenbarar
dennas verkligt menskliga innehåll Jag lärde mig der å ena sidan,
att menskligheten är stor, ehuru dess individuella uppenbarelser äro
ofullkomliga, och att den förras väsendtliga och heliga betydelse icke
kan uppfattas utan fördragsamhet emot de sednare, samt å den
andra, att poesien eger en vida högre och vördnadsvärdare betydelse, än
man vanligen tillägger henne, och har en innerlig och nära
för-vandtskap med den propbetiska anda, som lifvade forntidens
vördnadsbjudande tolkar af mensklighetens heliga inre. Jag kom äfven
till insigt deruti, att det i allmänhet vanliga sättet, att söka
poesiens egentliga uttryck uti dictionen eller hvad man uti inskränktare
mening vanligen kallar styl, är ett djupt misstag. I Walter Scotts
skrifter framträder en poetisk genius, som är så hög, att man
måste lyfta ögonen rätt upp emot himmelen för att rätt kunna fatta
den, och det oaktadt är han klädd i den enklaste hvardagsdrägt
Han har kastat ifrån sig ej blott alla de grannlåter, hvarmed
vanliga versmakare utsira sina triviala tankar, utan äfven det glödande
språk, hvarmed verkliga skalder åt passionernas ingifvelser gifva ett
så imponerande uttryck. Hans diction är så alldeles genomskinlig,
att man knappt ser den, och hans poetiska gestalter äfvensom hans
tankar träda omedelbart fram inför läsarens åskådning. Jag har
deraf lärt mig, att dictionens högsta triumph ligger just uti att icke
synas. Den historiska sidan af poemet eller uppfattningen af
tide-hvarfvets speciella character har till föremål ett af de mest poetiska
tidskiften i mensklighetens historia, nämligen korstågstiden. Denna
tid kan man kalla för Europas ungdom. Det som med öfvervigt
träder fram i dess förgrund och ger åt densamma dess välbekanta,
pittoresqua och lysande skepnad, är personlighetens starka
individualisa-tion. Samhället deremot är svagt Lag och ordning saknas, och
våldet och styrkan hafva rätt Men oaktadt all denna rörlighet och
obestämdhet i det vttre, ser dock den uppmärksamme betraktaren
det vårdande samhällets fridalstrande magt genomstråla de
mångfaldiga och våldsamma striderna. Midt ibland de individuella
krafternas rörliga och bäfvande massor, står med djupt fästad rot det
Europeiska samhällets egentliga grundstam, christendomen, ett väldigt
träd med starka, himmelåtsträfvande grenar. Men ännu har detta
lifvets träd icke löfvat sig. Dess q vistar äro fulla af knoppar och
ganska fö blad hafva slagit ut, men dessa hafva en ovanligt stark
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
