Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsessans fötter. Att hon var hans älskarinna, känna då icke
åskådarne, utan för dem år den arflöse riddarens handling endast
en hyllning åt den Sachsiska folkstammens gemensamma kärlek för
den gamla konungaätten. Denna kärlek bryter äfven med full kraft
fram i Sachsames enhälliga starka utrop: länge lefVe Prinsessan
Rowena, länge lefVe den Sachsiska Prinsessan, länge lefVe den
odödlige Alfreds ätt! Detta år den första af de triumpher, hvilka den
Sachsiska folkkänslan vid tornerspelet vann öfver Prins Johans
högfärd. Då vid den andra dagens allmänna tornering, den arflöse
riddaren ånyo blir segrare, får Prins Johan till sin harm erfara, att
den okände, som besegrat hans parti, var den, både såsom Sachsare
och såsom Richards gunstling, för honom ytterligt vidrige riddaren
af Ivanhoe. Men denne var dock riddare och hade tillegnat sig
Normandernas seder och krigskonst Deremot fick Johan under
tornerspelet göra ännu en annan bekantskap med den Sachsiska
folkskraften, som var mer omedelbar, emedan denna der trädde fram i
sin naturliga gestalt och icke under skepnaden af främmande seder
och ifrån andra folkslag inhemtad skicklighet Det var nämligen
Locksley, som nästan afsigtligt retade Prins Johans öfvermod att
emot sig begå en grym förolämpning och derigenora förstöra den
fördelaktiga verkan på folkets tänkesätt man af tornerspelets gyckel
hade påräknat — och sedan han i följd deraf af den hämdlystne
tyrannen blef tvungen att deltaga i bågskyttarnes täflan, ådagalade
han dervid den öfverlägsna skicklighet hvilken den poetiska
folktraditionen sedermera hos sin hjelte så högt beprisat och väckte
deri-genom hos alla närvarande och hos Prins Johan sjelf ej blott
beundran utan äfven förvåning. Då Johan, öfverväldigad af denna
förvåning, förhöjde priset med tjugu guldnobler och bjöd honom trettio
till, om han ville såsom yeoman taga tjenst hos honom, nekade han
med lugn stolthet dertill sägande det han beslutit att ej tjena
någon annan kung än Richard med Lejonhjertat och gaf Prins Johans
skänk åt sin medtäflare. För att fatta den djupa betydelsen af
denna Locksleys både tiiumph och vägran, bör man ihågkomraa att
bågen var den tiden den Engelska arméens förnämsta vapen, det,
hvarigenom den segerrika utgången af dess större fältslag i de flesta
fall bestämdes. Locksleys svar kan således så öfversättas: »den
Engelska bågen, det Engelska folkets mägtiga vapen, hvilket jag
framför alla andra har skicklighet och kraft att bruka, skall aldrig tjena
Dig, upprorsmakaren och tyrannen, utan tvertom endast den verklige
konungen och folket» Richards framträdande vid tornerspelet är till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
