Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva hyllat gnosticismens ej blott emot christendomen sjelf, utan
äfven emot sedlighetens alla ädlare principer fiendtliga naturcult, och
derjerate eftersträfVat en magt, som kunde blifva vådlig för
Europas samhällsskick, i afsigt att i sinom tid använda den, icke heller
sina goda anledningar. Det är dock obestridligt, att tempelordens
ursprungliga inrättning utgick ifrån den Romerska kyrkan och var,
såsom munkordnarne i allmänhet, en concentrerad utvecklingsform af
dess theocratiska element. Men å andra sidan är det mer än
sannolikt, att den sedermera urartade och antog en emot både
christendomen, kyrkan och staten fiendtlig character. Scott har uti denna
sin roman uppfattat begge dessa tempelordens emot hvarandra
stridande characterer och personificerat den ena, eller den urartade,
genom Bois-Guilbert och den andra, eller den ursprungliga, genom
Beaumanoir. Beaumanoir är, såsom sagdt en fullständig
personifi-cation af den Romerska kyrkans theocratiska element Han är
trogen, ädel och högsinnad, men tillika hård, despotisk och
ofördragsam. Han hör Guds röst då den anbefaller honom rättvisans stränga
utöfning, och låter då lika litet hindra sig af feghet som af
skonsamhet men hän hör den icke, då den uppmanar honom till
barra-hertighet och mildhet Han nästan hatar menniskans timliga
varelse både hos sig sjelf och hos andra. Derföre måste denna
varelse oupphörligt lida, späkas och tuktas. Den måste underkasta sig
sorg, fasta, vakor och botöfningar. Allt hvad som ger det timliga
lifvet ära, lycka, njutning och behag måste såsom syndigt
förkastas. Menniskans själ får ej hysa någon annan tanke än
föreställningen om Gud, och denna heliga tro upphör derigenom att vara
tankeverldens ursprungliga och rika alstringskraft och förvandlas i
stället till en främmandeartad förtryckaremagt inom densamma. Guds
för menni8koma af Christus förkunnade lag innehåller, såsom bekant,
tvenne bud. Det första är: »älska Gud öfver allting», och det
andra: »älska menniskan, anse din medmenniska såsom broder och
älska din broder såsom dig sjelf.» Theocratiens princip erkänner blott
det första budet och försöker att ensamt och uteslutande lyda detta.
Men det är äfven sagdt: »att den som icke älskar sin broder, den
han ser, huru skall han kunna älska Gud, hvilken han icke ser?»
Derföre skänker theocratien åt sina dyrkare, väl fruktan, vördnad,
lydnad och trohet, men icke kärlek, och likväl är, såsom apostelen
Paulus säger, af alla religionens ingifvelser kärleken störst Den i
seduare tider utvecklade philantropiska verldsåsigten försöker deremot
att lika ensidigt och uteslutande lyda blott det andra budet och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
