Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högtidligaste bära alla skönhetens stämpel Ifrån samtalet med Gurth
och då hon klappar i händerna åt den gamle Ruben för att öppna
porten, till det herrliga uppträdet, då hon, inför tempelherrarnes
domstol tvingad att afslöja sig, visar ett ansigte som, strålande af
skönhetens och behagens glans, nära väcker häpnad hos den församlade
folkmängden och framkallar rörelse äfven i Beaumanoirs hårdnade
hjerta, är hon sig öfverallt lik; och denna skönhet är derjemte
absolut fri ifrån allt hvad som kan komma under namn af fåfänga,
Härd, tillgjovdhet eller coquetteri. Den uppenbarar tvärtom alltid
något, soro, är högre än hon sjelf. Rebecca har ett mod så stort,
att det fullkomligen kan jemföras med de största hjeltars, men det
är äkta qviuligt och fritt ifrån all anstrykning af den onaturliga
amazoncharacteren och affecterad manlig trotsighet. Hon ser på
till-redelserna till sin rysliga död väl med fasande känsla, men dock
med martyrens ädla och högsinta mod. Hon är deremot
fördragsam och efbergifvande för allt som, ehuru förolämpande det må vara,
icke kränker det heligas fordran eller angriper qvinnans sanna
värdighet. Utan harm fördrager hon såväl Ulrikas bittert sårande
förolämpningar som Cedriks kärfva snäsor. Hon har en varm och djup
känsla, men hon är det oaktadt lika lugn som stark. Hon blir
aldrig svärmande eller excentrisk, utan har i stället det klaraste
förstånd. Hon uppfattar med säker blick, både personer, ställningar
och förhållanden och ser ej allenast det sanna och rätta, utan äfven
det passande uti allt. Hon utöfvar äfven öfver alla dem, som
komma till henne uti ett närmare förhållande, sanningens och oskuldens
öfverlägsna välde på ett sätt, som visar både storheten och
beskaffenheten af qvinnans andeliga magi Hennes fars bättre natur skulle
sannolikt utan henne hafva fallit under girighetens förtryck, men
hon framkallar hos honom tacksamhetens, frikostighetens och
hjelte-modets segrande ingifvelser. Ivanhoe undergick genom umgänget
med henne en verklig förvandling. Han var väl äfven förut en ädel
man, tapper i striden och undergifven sina skyldigheter. Han
älskade sin konung, sitt fädernesland och sitt folk, var trogen mot sin
älskarinna och önskade försoning med sin far. Men hans verkliga
idol, hans lifs högsta mål var dock äran, hjeltebragdens gudadröm,
och för den djerfva handlingens framgång förtröstade han endast på
!;ig sjelf. Genom förhållandet till Rebecca, eller rättare genom
kärleken till henne, lyfte sig hans själ dock högre upp. Han lärde sig
att inse, det menniskan har en högre bestämmelse än detta ideal af
dess egen individualitet, hvilket vi kalla ära, och att den eviga rätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
