Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bert röfvar bort Rebecca nr sjukrummet, var, såsom jag ofvanföre
sagt, sannolikt sjelfva utrecklingestunden för Iranhoee karlek, men
hos Rebecca måste den då så mycket mer slå ut i full blomma^
som hon icke kunde föreställa sig annat än att Ivanhoe skulle gft
under genom slottets brand. Då hon inför tempelherrarnes domstol
lyder den hemliga uppmaningen att begära en kämpe, är det tyd»
ligen kärleken till Ivanhoe som egentligen ingifver henne något hopp
om framgång af en sådan begäran. Då hon sedan står vid bålet
och Ivaahoe, åtminstone skenbart, besegrar hennes fiende, då blir
kärleken henne öfvermägtig, den öfverväldigar så alla hennes öfriga
tankar, att hon verkligen sjelf fruktar honom. Isaac säger till henne:
»kom, min dotter, vi vilja gå och kasta oss för den gode riddarens
fötter». Men Rebecca svarar: >0, nej, nej, nej! — Jag kan i denna
stund icke våga att tala till honom — jag skulle säga honom mer
än — Nej, min fader, låt oss straxt lemna detta olyckliga ställe.»
Men är Rebecca icke ännu något mer än hvad jag här
försökt att uppteckna? Jo, hon är, i den bemärkelse jag tager
ordet, en engel! Jag menar nämligen med detta ord den personliga
uppenbarelsen af mensklighetens innersta, af dess omedelbara
förhållande till det eviga och till Qud. Om hela en menniskas
individuella lif utgör en sådan uppenbarelse, år hon mer fin engel och
förtjenar ett ännu högre namn. Men det gifves äfven partiella och
öfvergående uppenbarelser af det heliga, som måste ligga i hvarje
menniskas erfarenhet, om bon skall förtjena namn af god. Det är
beklagligen sannt att antalet af dem, hos hvilka denna den
innersta af all erfarenhet utgör den egentliga roten till deras viljas och
handlingars positiva kraft, är ganska inskränkt. Men om denna
erfarenhet alldeles saknas, är det blott förödelse i menniskans inre.
Samvetet är förvissnadt, känslan slapp eller beherrskad af passioner
och tanken oklar, upplöst i dimmiga meningar. När den åter är
stark och så genomgripande, att den framträder i handling och ord,
är den utrustad med himlaburen magt Ställningar och
förhållanden såväl som personer och deras meningar vika undan derför, och
det är då som min betraktande tanke kallar dess organer för
eng-lar. Man har måhända skäl att anse vår tid för särdeles arm på
dylika englaskepnader, men dock, ehuru detta måste medgifvas i
af-seende på kraftens englar, är dock tiden mer än man tror rik på
tålamodets, hvilka likväl icke hafra särdeles stort anseende, emedan
de åro vanliga föremål för hopens hån. Rebecca framträder
egentligen trenne gånger såsom en sådan äfven för andra synlig uppenba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
