Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ai sitt life lycka, ai sio starka kärleks sköna hopp. Offret smärtar
djupt — hon kan icke uttala Ivanhoes namn och då det ändå vill
tränga iram öfver hennes läppar, darrar hon eller brister i gråt
Hon viker, det år sannt, för ett oöfvervinnerligt ödes hårda dom,
men just derigenom att hon fullständigt fattar denna nödvändighet
och fullkomligt ger efter derför, kufvas bon icke af sitt öde, utan
upphöjer sig med frihet deröfver och besegrar det Bowena och
Bebecca tillsammans framställa taflan af qvinnaas bestämmelse i
dess helhet Den ena är redan maka och bestämd att blifva
vårdarinna af familjelifrete lycka, den andra bjuder farväl åt verlden,
för att egna sina tankar åt Gud och sina gemingar åt
barmhertig-hetens verk, att vårda den sjuke, mätta den hungrige och trösta
den söijande. Ända ifrån Abrahams tid har ibland judarna, säger
hon, funnits ett qvinnoförbund, som utan tvång och klosterlöften
egnat sig åt en sådan bestämmelse. Ja! ända ifrån mensklighetens
barndom, har det icke blott hos Israeliterna, utan äfveu bos alla
andra culturfolk funnits och skall troligen intill dagarnes ända
fort-lefva ett qvinnoförbund, som stiitadt och omedelbart styrdt af Gud
sjelf, ej allenast upprätthåller bannhertighetens magt och troget
utöfvar dess vérk, utan äfven vårdar den heliga elden på det Vestas
altar, hvilket religionens kärlek uppbyggt i hvaije ädlare
människobröst. Det är denna jungfrulighetens högre magt, som oupphörligt
kämpar den inre striden med mannahjertats egoistiska böjelser, och
ingifver detta den ridderlighetens rena ande, som segersäll äfven i
handling kan öfvervinna äfven det ondas yttre våld. Sällan, om
någonsin har detta djupa och innerliga förhållande emellan q vinna
och man, framträdt i verkligheten, så lysande och så starkt
indivi-dualiseradt, som här emellan Bebecca och Ivanhoe; men ehuru doldt
för den såkallade verldens ögon, fortlefver det dock genom tiderna
uti mensklighetens innersta och verkar deriirån med en
förädlings-och frälsningskraft, som utgör den egentliga uppenbarelsen af
kärlekens heliga mysterium. Derefter aflägsnar sig Bebecca och
försvinner för den förvånade Bovena såsom en syn. Lika med den
sed-nare måste läsaren känna, att det var en engel, som besökt jorden.
Ännu någon stund dröjer den småningom försvinnande glansen af
hennes sköna varelse öfver trakten, der hon visat sig, men snart
stiga åtör dimmorna upp ifrån jorden och bilda de skyar som
vanligen hvälfva sig öfver menniskans jordiska bana, och hvatdags*
lifvet böljar åter sin under oupphörliga vexlingar mellan glädje och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
