Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - II. The Bride of Lammermoor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädelmod, hade hon i honom funnit en säker och mägtig beskyddare.
Om han blifvit upplyst om det verkliga förhållandet, hade han
sannolikt verkställt hvad han i böljan hotade: »att låta hela
giftermålsförslaget gå åt helfvete, och låta käringarna, som uppgjort det,
följa efter». Han var icke rädd hvarken för Lady Ashton, eller
för öfversten, hennes son, eller för djefvuleu sjelf, utan så långt
hans förstånd och insigt räckte, oaktadt alla sina fel, en verklig
man. Han älskade icke Lucy, utan hade af intriger och af en
barnslig hämndlystnad emot Ravenswood låtit förleda sig att blifva
hennes friare. Han bar deremot vördnad för henne, och var i
hennes sällskap tafatt och blyg; men efter den rysliga erfarenheten af
hennes djupa afsky, blef han ridderligt ädel emot hennes minna
Men såsom sagdt, hon af finkänslighet och han af inskränkthet,
voro begge okunnige om hvarandras verkliga tänkesätt Oaktadt
allt det djupa deltagande Lucy väcker och måste väcka, hvilar dock,
i synnerhet inför den ytliga läsaren, en alldeles för mörk skugga
ötver hennes character, under de sista dagarne af hennes lefhad.
Hon synes verkligen inför altaret aflägga det heliga löftet oaktadt
mordets föresats redan rotfåstat sig i hennes hjerta. Detta vore
förfärligt afskyvärdt Men det förhåller sig sannolikt icke så. Då
hon vid det nästan underbara framträdandet af Ravenswood under
förlofningscereraonien tvingades att ifrån sin hals aflossa det band,
i hvilket hon bar sinnebilden af sin trogna kärlek, sade hon blott
att det var detta band, som fästade henne vid lifvet och föll först
i en själsdomning, ifrån hvilken hon sedermera, såsom det tycktes,
vaknade upp, då hon yttrade en onaturlig, tanklös och barnslig
glädtighet vid betraktandet af den blifvande brudens prydnader. Det
är tydligt att redan då hennes själs innersta kraft var bruten och
hennes förstånd förvirradt Hon hade då endast en tanke qvar, och
denna var: »döden är min enda räddning, ty Edgars kärlek var
mitt verkliga lif». Hennes afsigt med att förskaffa sig ett
mordvapen kan således ej vara underkastad tvifvel. öfver sjelfva
tilldragelsen i brudkammaren hänger en slöja, hvilken Walter Scott hade
för ädelt sinne och för fin takt att lyfta, men hvar och en
tänkande läsare kan se den ändå. Man behöfver blott komma ihåg
Bucklaw’s råa väsende och Lucy’s afsky derför, för att förstå huru
den dolk hon ämnat vända mot sitt eget hjerta, i stridens
ögonblick förvandlade sig till ett mordiskt anfallsvapen emot den hatade
angriparen. Men .i samma stund brottet föröfvades, kastade
vansinnigheten sin på en gång döfvande och förvildande vallmokrans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
