Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - II. The Bride of Lammermoor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fället för dess mordiska utbrott. Έη af dem, Malisius, hade i det
13:de seklet af en länge dold hämdlust anfallit ett slott och
mördat alla dess innevånare under uttrycket: »jag afbidar min tid», ord
som sedermera ansågos såsom en devise för familjen. En aflägsen
slägting till densamma, Chiesley, hade af hämd öfver en dom, den
han ansåg för orättvis, på en af Edinburghs största gator i närvaro
af en stor folkmassa, några år före den tid hvarom nu är fråga,
ihjälskjutit domstolens president Lockhart; och den gamla Alice, som
älskade den Ravenswoodska slägten innerligt och varmt, erkänner
dock att alla dess medlemmar hade någon droppa af Chiesleys blod
i sina ådror. Deras lynne var mycket häftigt Edgar’s fader hade
i ett samqväm i anledning af en obetydlig ordvexling på stället
mördat en af sina dryckesbröder. De hade genom slöseri och
misshushållning förskingrat sin stora förmögenhet och således, såsom
död-gräfvaren rigtigt anmärker, förstört både sin egen och sina
under-hafvandes timliga lycka, hvilken sednare de såsom rike män voro
skyldige att vårda. Å andra sidan hade Ravenswoodska ätten,
oak-tadt alla dessa skuggor, äfven ljusa drag i sin historia. Den hade
varit konungaätten trogen i den stora strid, i hvilken den slutligen
föll, och ej af de hotande olyckorna låtit förleda sig till affall ifrån
sin skyldighet, utan hållit ut under fortsatta uppoffringar och delat
den bedröfliga men ej vanärande lotten af den förras undergång.
Oak-tadt den vid enskilda tillfällen framträdande nyckfullt våldsamma
utöfningen af sin myndighet, var den i allmänhet frikostig, mild och
fördragsam emot sina underhafvande och utgjorde derigenom en skarp
motsats till lord Ashtons af egennyttans beräkningar bestämda, om
ej snåla, åtminstone kalla och kärlekslösa hushållssystem. De
un-derhafvandes kärlek till den gamla ätten fortfor derföre icke blott
under perioden af dess motgångar, utan äfven efter det dess
egen-domsvälde öfver dem alldeles upphört Det är egentligen tvenne
personer, som utgöra så fullständiga uttryck af denna kärlek, att de
väl kunna gälla såsom bevis för dess verklighet äfven hos de
öf-riga. Den ena är den gamla hofmästaren Caleb Baldérston. Flera
recensenter, och ibland dem Lockhart sjelf, ogilla skildringen af
honom, men, såsom det synes mig, alldeles orättvist Det är ett
mycket vanligt förekommande drag af löjlighet hos fallen storhet aom
består uti att med skrytet af det förflutnas herrlighet bemantla det
närvarandes skröplighet och elände. I Don Ranudo de Colibrados
och hans hustru har Holberg gifvit en skarp och qvick teckning
deraf, men den förlorar sin löjlighet derigenom att han öfverdrifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
