Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - II. The Bride of Lammermoor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siva ryckningar och häftigt frambrytande blodfärgade dödssvett, den
afdånade Lucy, den af förvåning näätan medvetslöse fadern och
Ed-gar på afstånd åskådande sitt med framgång krönta räddningsverk
utgöra en så lefvande, ur taflans grund så mägtigt framträdande
bildergrupp, att äfven den mattaste phantasi måste fatta och
reproducera den. Men detta är blott det yttre. Hufvudsaken består
åter deruti, att den goda gerning, tillfället hos Edgar föranledde,
besegrar den inre förvildning, hvaruti hämndens begär och hopp
försatt honom. Vi se här en skön bekräftelse af den sublima
sanningen, att menniskan genom sina egna goda gerningar förbättrar
sig sjelf. Hvarje god och ädel gerning är ett uttryck af det godas
seger inom hennes inre verld, och hennes kraft att uthärda sin inre
strid med det ondas böjelser blir förstärkt, hvarje gång hon genom
en god gerning allvarligt hyllar samvetets heliga magt
Hämndlystnadens brusande vågor lade sig i Edgars bröst, men stoltheten
var ännu qvar. Han bär den afdånade Lucy till en närbelägen
källa, och denna råkade just vara densamma, som af folksagan
berättades stå i ett mystiskt förhållande till Ravenswoodska ättens
öde. Då hon åter uppvaknar ur svimningen, bemöter Edgar både
hennes och hennes fars tacksamhetsyttringar med nästan
frånstötande stolthet Men äfven emot denna stolthet hade en ny och
öfvermägtig, ehuru ännu blott liten och späd, fiende uppväxt i hane
inre. Han hade ej blott räddat Lucys lif, utan äfven fått se
hennes sköna ansigte på närmare håll och slutit henne i sina armar.
Sedan Edgar återvändt till sitt ödsliga hera och kunde ostörd
öfverlemna sig åt sina betraktelser, uppkom i hans inre en strid
emellan den mer och mer afsvalnande hämndlystnaden och hans
samvete, hans känsla af det rättas nödvändighet och af
skyldighetens fordran. Denna hans återväckta och med passionen kämpande
känsla af det rätta fick uti Lucy’s bild en mägtig bundsförvandt
eller den till och med helt och hållet införlifvade sig derrned. Då
han mer och mer genomgreps af sjelfförebråelse deröfver, att han
med stolt högdragenhet tillbakavisat yttringarna af hennes
tacksamhet, framträdde såsom denna inre förebråelses egentliga organ, för
hans phantasi bilden af Lucy i en allt mer och mer tillvexande
sköuhet Mildheten af hennes röst, den fina delicatessen i hennes
yttrade ord, hennes dotterliga kärleks glödande värma, återkommo
beständigt i hans tankar omstrålade af behag, åt hvilka
inbillnin-ningén skänkte en iörhöjd och verkligt tjusande magt Han insåg
ej då, att det var den unga kärleken sjelf, som gaf åt hans ädlare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
