Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - II. The Bride of Lammermoor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i följd deraf uppmanade till ridderlig handling i stallet för till
overksam eftergifvenhet för k&nslans förvekligande magt Att
bo-trakta äktenskapet såsom lifvets enda bestämmelse och beprisa
qvin-nans seger icke blott öfver raannahjertats egoistiska böjelser ntan
äfven öfver dess högsinnade längtan efter handling,
kraftutveckling och vishet, har varit en bestämmande grundtanke i den
skaldeärt, som fött namn af roman och hvilken måhända mer än något
annat nedsatt dess anseende hos tänkande och allvarlige män. Den
temligen allmänna beskyllningen, att romanläsning verkar förslappande
på det manliga tänkesättet, har deruti sin egentliga grund och, sådan
romanen i allmänhet både varit och är, är den visst icke orättvis.
Då det är en af Walter Scotts stora och evärdeliga förtjenster, att
bafva förvandlat denna romanens traditionella grundtanke och
der-igenom att han djupare och sannare än någon före eller efter honom
uppfattat det lifvets heliga inre, som bestämmer förhållandet
emellan mannen och qvinnan, försonat den förra med den egentliga
epo-peens idé, är det fullkomligen consequent med hans poetiska
verlds-åsigt, att han i den nu i frågavarande romanen erkänt den djupt
tragiska betydelsen af kärleken, äfven då den till sin innersta rot
är fullkomligt ren och ädel, när den nämligen är ensidig och
uteslutande framträder med kufvande magt öfver den manliga
cha-racterens väsendtliga grundkraft. Kärleken emellan Romeo och Julia,
af hvars tragiska följder Shakspeare gifvit en så förfärlig och
skakande skildring, var hvarken till sitt ursprung eller till sin
character så ädel och ren som den emellan Edgar och Lucy. Tvertom
var den djupt genomträngd af en glödande sinnlighet, använde list,
bedrägeri och olydnad till sitt beskydd och slutade med dubbelt
sjelfmord. Ravenswoods manlighet blef deremot väl underdånig
under kärlekens magt, men dock icke tillintetgjord deraf, utan den
fortlefde det oaktadt med full siyrka och gaf ät hans kärlek
trohet, ihärdighet och tålamod.
Den hyllning Edgar egnade åt sin unga kärlek var i början
nästan medvetslös. Han kände verkningarna deraf, utan att
fullständigt och klart begripa dessas inre och ursprungliga grund. Hans
innersta genomträngdes af ett ljus, för hvilket alla skuggor flydde.
Ej blott hat och hämnd, utan äfven fruktan, sorg och bekymmer
veko bort ifrån hans inre verld, och öfver den yttre äfvensom öfver
hans framtid utbredde sig den rosenfärgade glansen af den milda
glädje, som utgår ifrån den första kärlekens morgonsol, när den är
ren och oskuldsfull. Derföre vbro såväl Calebs varningar, böner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
