Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - II. The Bride of Lammermoor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gifra efter för intrigen. Hans dryckeskamrat, Craigengelt, hör
till den i alla tider beklagligen mycket talrika class, som kallas
parasiter och hvilka nästan aldrig saknas i rika oduglingars följe.
Han är skildrad med skarpa färger och med ganska litet af den
försonande hnmor, hvilken annars plägar utgöra en fin och mildrande
tillblandning i Walter Scotts teckningar af den dåliga sidan af det
menskliga samfundet Han är feg, stundom stursk. Förolämpande
och skrytsam, blir han straxt krypande, när han märker oråd. Han
hycklar, ehuru sällan med framgång, efter omständigheterna
tillgif-venhet, mod, tjenstaktighet, till och med frikostighet men
alltsammans rotar sig i en lågt beräknande egennytta. Han är, såsom
vanligt hos sådana menniskor, låg i valet af nöjen och mycket
öf-vad i alla dåliga tidsfördrifi i synnerhet speL Han är tillika ej
allenast sjelf Jacobit utan äfven agent och värfvare åt detta parti.
Detta är af mycken vigt i afseende på tidens politiska character,
men jag uppskjuter betraktelsen deraf till längre fram. Bucklaw
insåg tydligt hela hans dålighet och föraktade honom, men just
der-före trifdes han i hans sällskap. Att kunna högakta verkligen och
utan bat eller missnöje, är ett af den sanna bildningens företräden.
Högaktning kan icke finnas utan att rota sig i öfvertygelsen om
det godas och ädlas sauna värde. Den som icke äger denna
öfver-tygelse, eller åtminstone sträfvat derefter, måste, så beherrskad han
äfven är af sin egen sjelfviskhet, dock i sitt innersta känna
missaktning för sig sjelf, och qvalet af denna missaktning mildras då
han träffar menniskor, som äro sämre än han, ty han hemtar då
ifrån jemförelsen någon liten läkedom för sina hemligen gnagande
sjelfförebråelser. Bucklaw hade uti Craigengelt en man, hvilken han ’
kunde ej allenast skratta med, utan äfven, när så passade sig,
skratta åt, och det sednare gjorde honom troligen mer nöje än det
förra. Samtalet emellan dem vid det nu ifrågavarande tillfället är
särdeles characteri stiskt för dylika umgängesförhållanden. Nästan
allt hvad Bucklaw säger är genomträngdt af begabberi och förakt,
men han ger sin souffre-douleur ett glas vin emellanåt, och denne
anser derföre bäst att svara blott med smicker och eftergifvenhei
Han låter kläda upp honom för tillfället och etter att Bafva
förmanat honom att efter förmåga lägga bort sin rumlare-jargon och
göra sitt uppförande så hyfsadt han möjligtvis kan, skickar han
honom till de gamla damerna, som då voro sysselsatta med det
tilläm nade giftermålsförslaget, för att till dem öfverlemna Bucklaw’»
bifall. Craigengelt fullgör detta uppdrag med skicklighet, blir tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
