Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - II. The Bride of Lammermoor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något motstånd, utan lät såsom ett smyckadt slagtoffer släpa sig in
i den dystra sällskapssalen för att underteckna äktenskapscontractet
— och der det väntade henne en pröfning, som förkrossade hennes
hjerta och fyllde hennes tankars boning med mörker och
förvirring.
Det uppträde, som här följer, är en af de herrligaste och mest
gripande skildringar, som skaldekonsten någonsin alstrat Lucy hade
med svag och darrande hand underskrifvit de acter, som innehöllo
äktenskapscontractet men den sista namnteckningen blef afbruten af
det buller, som på gården och i de yttre rummen föranleddes af
Ravenswoods oförmodade ankomst och straxt derefter flögo dörrarna
upp och han inträdde sjelf inom den förvånade kretsen och tog,
med en alla hinder ej blott trotsande utan äfven med öfverlägsen
kraft tillbakavisande värdighet sin plats i dess medelpunkt
Hvar-för flyr ej Lucy i hans armar och, slutande sig till hans hjerta,
anropar honom i sin ytterliga nöd om förlåtelse, räddning och bjelp?
— Hon förmår icke detta. Ej derföre att hon fruktar den lag-
liga magten af de papper, hon nyss med afsky undertecknat ej
heller af fruktan för sin mor, ty äfven denna fruktan, så stark den
var, hade gifvit vika för den för Ravenswood sjelf. Hon hade nyss
förut förlorat sin tro på hans kärlek, trohet och dygd, och då
denna nu i ett ögonblick återupplefver i sin fulla kraft förkrossar
den hennes mod med ångrens hämnande qval öfver den inre
förbrytelse, hon begått ’emot hans ära. Han står inför henne icke mer
såsom hennes älskare, utan såsom en dundrande Jupiter, ej mer
såsom hennes räddande, utan såsom hennes straffande engel. Den
höga manlighet och det djupa mod, som träda fram både i hans
blick, hans gestalt och hans handling, göra honom i Lucys ögon
till en nära öfvermensklig varelse, som väl väcker hennes förföran,
men dock i ännu högre grad hennes beundran; och hennes kärlek
slår ut i en flammande offerlåga, som i ett ögonblick förtär
återstoden af hennes andliga varelse. Edgars sista ord äro föraktets
och medömkans, och till bekräftelse deraf, kastar han, sedan han
återfått både den skriftliga förbindelsen och den halfva ducaten,
hvilka han gifvit henne i deras lyckliga tid, dessa i elden och
trampar derpå med klacken af sin stöfvel. Detta är hårdt, men
det är ej deraf som Lucy förkrossas, utan af sin beundran för hans
storhet och kraft Men hon har återfått öfvertygelsen om hans
kärlek och trohet och derigenom äfven den genomgripande’ känslan
deraf, att hon tillhör honom och ingen annan i lifvet och i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
