Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårligen något skådespel kunnat vara angenämare för ett
atuud-sjukt bjerta. Men Shakespeare går ännu längre. Han förvrider
icke allenast det förflutnas verklighet, utan han upplyfter äfven den
för honom obekanta framtidens förlåt Den spegel, som den siste
konungen visar för Macbeth, innehåller icke, såsom den verkliga
framtiden, schavott och bila, förfärliga borgerliga krig, thronfalt
landsförvisning och nesa, utan tvertom bara berrlighet, många, många
konungar med dubbla kronor och tredubbla riksäplen. Men hvad
gör väl Shakespeare, då han framhåller denna framtidens bild inför
verlden? — Han öfvertager sjelf hexerollen och använder på den
då regerande konungaätten Hecates princip, att »säkerheten är
men-niskans största fiende». Afsigtligt visserligen icke, utan tvertom,
såsom jag tror, af from välmening. Men det vittnar föga om hans
vishet och djupa siareblick, att han icke hörde till dem, som redan
i Jacob Ls tid anade, att Stuartska ätten stod på, en vulcan, inom
hvilken förfärligt mägtiga förstöringskrafter redan voro i stark
jäsning. Troligen hade han dock till trots af sitt, all folkskraft djupt
föraktande, aristokratiska tänkesätt märkt det hotande i
konungaättens ställning, om han med fullt allvar hade tänkt derpå. Men
detta gjorde han sannolikt icke, utan han ställde fram en
framtidsbild för dem, på hvilka ett alldeles motsatt öde väntade, af
lättsinnighet, af »gewandheit», såsom Schlegel kallar det, eller af
hofsmicker, såsom det väl i sjelfva verket var. Han gjorde med
framtiden på samma sätt som med det förflutna, då han befriade
Banquo ifrån deltagandet i Macbetbs uppror och derför erhöll ett
tacksägelsebref ifrån Jacob; han gjorde den angenäm för magtens
dåvarande innehafvare. Om framtiden bör dock ingen och
aldra-minst skalden säga något, som ej utgår ur hans själs innersta djup.
Lefver der en öfvertygelse, som med anande tro omfattar framtidens
vardande factum, må han uttala den, annars bör han tiga.
Dessutom är all inflytelse af biafsigter, de må vara hvilka som helst,
till förändring af skaldens ingifvelse, ovärdig hans höga kall och
förnedrande för hans konst Men, säger man, detta är för strängt
Trollspegeln är en oskyldig sak och gjorde troligen på sin tid icke
något ondt Är man åter så alldeles säker på detta? — Carl I
var en af de mest esthetiskt sinnade konungar, som någonsin
funnits till Han var icke allenast en enthusiastisk vän och grundlig
kännare af den bildande konsten och dess alster samt af
architec-turen, musiken och, om jag så får uttrycka mig, festivitetskonsten,
utan äfven en flitig läsare och begrundare af poetiska skrifter. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
