Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskans individualitet, hjeltekraften, och hafva således anspråk på
den mest allvarliga pröfhirrg. Jag har, så godt jag förmår, anställt
denna, men är, oaktadt allt bemödande, icke i stånd att uti dessa
hexor se något annat än en poetisk personification af nyckfull
käringilska. Väl är en sådan ilska ett vederstyggligt ondt och
åstadkommer i verlden många förargelser och olyckor, men att den har
någon inre magt öfver det ädlaste i menskligheten kan svårligen
med-gifvas. När man jemför den åsigt om det ondas magt, hvilken
Shakespeare här uttalat, med den mystiska föreställning om ödet, hvilken
genomtränger de förnämsta Orekiska tragikernes mästerverk, och der
det skildras dels såsom en öfvermägtig, ehuru likgiltig,
motståndskraft emot alla menniskoförroågans kämpande ansträngningar, dels
såsom positivt ingripande i menniskans lif antingen såsom en
straffande nemesis eller till och med, ehuru sällan, såsom en vårdande
och belönande försyn, kan man svårligen undgå att inse hos
hvilken-dera af dem den sublima aningen om det eviga finnes.
De orakelspråk, hvilka af hexorna framkallas utur troUkitteln,
äro — till och med det första, hvilket Shakespeare tillagt till de
begge, som innehållas i traditionen, och hvilket ej tyckes vara något
annat än en återspegling af Macbeths egna tankar, — särdeles
märkvärdiga. I den form de här uttalas och af Macbeth uppfattas
äro de gynnande löften och innehålla, att lycka och framgång skola
följa honom beständigt eller till dess det omöjliga sker. Men deras
sanna, för den förblindade Macbeth fördolda mening, är tvertom en
hotelse, och lyder så, att, ehuru lyckan ännu en tid skall gynna
honom, skall dock en dag sjelfva skogen röra sig, lösrycka sig ifrån
sina rötter och vandra upp till storms emot hans starka borg
och den oföddes mägtiga arm sträcka sig ut emot honom och slå
honom. Denna hotelse går i fullbordan, både i traditionen och i
Shakeepearee tragedi, på ett sätt, som är enkelt och prosaiskt i
ytterlig mening, och uppfyllelsen der har sin omedelbara grand blott i
tillfälliga omständigheter. De hafva dock en inre mening, enligt
hvilken uppfyllelsen grundar sig på en nödvändig lag, som
genomtränger samhällets hela historia. Denna inre mening är nämligen
den, att ehuru tyrannen, som blott till befordran af sitt eget
herravälde usurperar samhällets myndighet, kan genom våld och list samt
genom sina fienders och motståndares ihärdiga förföljande länge nog
hålla sig uppe, det dock finnes tvenne magter, emot hvilka han
ingenting förmår, och som, ehuru de länge tyckas hvila, dock
slutligen träda upp emot honom och verkställa hans undergång. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
