Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande framgångar gjorde än den ena och än den andra till
herrskare. Efter Kenneth ΠΙ:δ död måste hans son Malcolm vika
undan för en aflägsen slägting, Constantin, h vilken sedermera blef
öfvervunnen och slagen af Kenneth, som derefter uppsteg på
thro-nen under namn af Kenneth IV. Men ej heller han fick länge
bibehålla sig der, emedan Malcolm hade då hunnit förvärfva sig ett
talrikt anhang, gjorde uppror emot honom, öfvervann honom och
utrotade hela hans hus utom en ännu späd dotterdotter, prinsessan
Graoch, som af händelse eller barmhertighet blef sparad. Sedan
denna sedermera vext upp, blef hon gift med Macbeth och har,
såsom bekant, i egenskap af hans hustru genom Shakespeare
förvärf-vat en bedröflig ryktbarhet, som sannolikt kommer att fortfara i
evärdliga tider. Äfven de historiska traditionerna innehålla, att hon
var eu qvinna med häftiga passioner och starkt förstånd. Hon var
innerligt genomträngd af den fallna konungaättens gemensamma
olyckliga arfevnd — begäret att återfå den höga ställning, de förlorat,
och detta begär var djupt införlifvadt med lystnaden efter hämnd
för lidna oförrätter. Hämndens begär är en af det ondas mägtigaste
grundkrafter, och dess magt öfver äfven ädlare sinnen blir just
der-igenom stor och vådlig, att den är införlifvad med känsla af
rättvisans fordran, och således hos många antager skepnaden af
skyldighet Denna känsla gör sig ännu mer gällande, då den lidna
oförrätten icke varit blott personlig, utan träffat något högre, som man
med vördnad och tillgifvenhet hyllar, såsom religionen, fäderneslandet
familien. Den öfvergår då ofta till det grymmaste fanatiska hat
Familiehämnden har, såsom bekant, i synnerhet hos vissa folkslag,
fortgått genom många generationer och har i synnerhet varit
mäg-tig och stark uti brytningsperioderna af det patriarcbaliska
samhällets öfvergång till en högre civilisation. Att Lady Macbeth var
genomträngd af dess förfärlige ande, var så naturligt att motsatsen
skulle väcka förundran; och det skulle äfven kunna antagas såsom
sannolikt, att hon i sitt innersta kände en hemlig fröjd deröfveratt
Macbeth, sjelf tillhörande den slägt hon af hämndlystnad hatade,
verkställde hämndens brottsliga handling. När hon en gång var
förvandlad till hämndens furie, kufvades hos henne alla andra känslor
och begär, och äfven kärleken till den man, hon valt och sannolikt
älskade, måste jemte aktningen för hans ära vika derför. Den som
betraktar henne såsom en af hämndlystnadens förnämsta personliga
incarnationer torde således icke göra hennes minne någon orättvisa,
och den skald, som skildrar henne så, kan af henne framställa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
