Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig att draga fram Stuartska familiens stamfader på skådebanan och
för att göra sig behaglig för konung Jacob, ej allenast befriade honom
ifrån all delaktighet i Macbeths uppror, utan äfven i trots båda af
den historiska traditionen och, såsom det synes mig, af skaldeverkets
högre fordran, förvandlade detta uppror till ett simpelt mord, icke
gaf honom ett vackrare och ädlare porträtt Sedan han blef
mördad, skulle han fram och spöka, men kunde icke heller göra detta
rigtigt, utan sölade på vägen, så att mördarne hunno förr fram än
han, och når han ändtligen hinner målet sätter han sig endast ned
på Macbeths plats vid bordet i stället för att såsom spöken annars
bruka, taga på sig en mer imponerande skepnad, och sedd blott af
Macbeth, skrämmer han väl för en stund honom sjelf, men då han
underlåter att visa sig äfven för det öfriga sällskapet slipper den
förre undan med den öfvergående förskräckelsen, hvaremot om synen
varit gemensam för alla de församlade, den sannolikt fullkomligt
kullstörtat mördarens välde. Af hexorna framkallad i trollhålan,
visar han, det han om framtiden har en ganska dunkel och
otillräcklig kunskap och ljuger derförb af okunnighet hvilket icke heller
särdeles väl passar för varelser ifrån andeverlden.
Berättelsen att Stuartska ätteu härstammade ifrån Banquo’s
son, Fleance, som efter fadrens mord, flyende till Wales, blef der gift
med konung Gryffiths dotter, har af sednare archseologer blifvit
förklarad för en fabel, och man har till och med påstått att Banquo
och Fleance aldrig funnits till. Den Walter, som blef Higli
Ste-ward hos David I och ifrån hvilken otvifvelaktigt den Stuartska
ätten härstammar, skall, enligt hvad man nu tror vara med
säkerhet utredt hafva tillhört familien Fitzallan i Northumberland. Då
jag alldeles saknar förmåga att pröfva dessa historiska uppgifter,
vore det af mig ytterligt oförståndigt att förneka deras sanning;
men jag måste dock erkänna, det jag gerna skulle önska att kunna
göra det Med förlusten af den gamla traditionella sagan, försvinna
många af de poetiska dragen ifrån den Stuartska ättens historiska
gestalt och det torde för de analyserande archaeologema blifva svårt
om ej omöjligt att utreda, huru den saga, hvars fullkomliga
historiska grundlöshet de yrka, kunnat uppkomma och blifva trodd ej
blott af den okunniga allmänheten, utan äfven af chrönikeskrifvare
och af den Stuartska familiens egna, stundom mycket lärda
medlemmar. Att Banquo mördades af en Scotlands konung, till hvars
upphöjande på thronen han sjelf genom deltagande uti uppror
bidragit, och det oaktadt sedermera blir stamfader för en länge i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
